Influencers

Alexandra Nilsson vill in till stan

Februari 13, 2024, 09:00   72 Kommentarer

Inlägget här ovan har egentligen inte med det här att göra, för det ska handla om någonting Alexandra pratar om på sin story – nämligen att hon och Andreas vill flytta in till stan. 
Just nu bor de båda i Tollare här i Nacka, som är ett fantastiskt område, men vill in till stan. De har haft en visning där mäklaren sagt att det kanske kan vara inflyttning i slutet av sommaren, men Alexandra vill in till stan NU.
Hon bor gärna mindre för hon behöver helt enkelt inte alla de 100+ kvadratmetrar de har i nuläget.
Jag hade nog också velat bo i stan igen, men är inte beredd att kompromissa allt för mycket.

Vad skulle du vara beredd att kompromissa med för större boende/mer centralt/vad du nu skulle vilja byta upp dig till?

Influencers

Tack för 34 kr

Februari 13, 2024, 06:01   145 Kommentarer

Kajjan Andersson är lite småputt på att 0,4% av hennes följare på Instagtam stöttar hennes arbete via Patreon – en sida där man mot betalning stöttar en kreatör eller liknande. 
Hon tycker att hon lägger ner så mycket obetalt arbete på Instagram, att tack och glädjen över likes och delningar inte riktigt är tillräckligt. Och så är det. Alla vill ha allting gratis, man inte inte betala för någonting men man slår samtidigt bakut om gratiskreatören gör reklaminlägg i gratisflödet för att kunna ha en inkomst.
Förklara för mig hur man tänker att det ska gå till?  Det ska vara gratis att ta del av innehållet samtidigt som kreatören inte får tjäna pengar på sitt gratisinnehåll genom att varva det med reklam?

Nån?

Egoina

Nattliga tankar med Egoina

Februari 12, 2024, 21:00   20 Kommentarer

Jag ligger här med min tandskena i munnen som jag helt glömt bort att använda på flera månader. Minns vad tandläkaren sa när hon tog bort tråden bakom mina tänder, att jag måste vara noga med det. Inte slarva. Tänker på det jag läst någon gång om vanor, att det tar ungefär två månader att skapa en vana. Sen går det på automatik. Känns som att jag aldrig kommer så långt med någonting. Lyckas aldrig skapa vanor. Bara ambitiösa försök som till slut rinner ut i sanden. // Egoina

Tydligen är jag inte ensam om att klura och fundera på kvällen och natten, utan Egoina delar med sig av några av sina egna i ett inlägg och jag fastnade för den översta. 
Att byta och etablera nya vanor. Enligt Egoina tar det ungefär två månader att etablera nya vanor, och enligt den här sidan så hävdar psykologiforskaren Lally att det i genomsnitt tar 66 dagar att skapa en ny vana. En enkel vana tar 18 dagar att få till, som att dricka ett dagligt glas vatten. En svårare vana, som att göra 50 sit ups varje dag före frukost, kan ta hela 254 dagar att få till.

Här är Karolinska Institutets steg för att etablera nya vanor:

  1. Utför beteendet ofta och regelbundet. …
  2. Utforma beteendet så att det känns bra och är enkelt att göra. …
  3. Bygg upp vanan i små steg. …
  4. Ha tålamod. …
  5. Vänta inte in motivation till förändring.

Hmmm…so this is where I go wrong… 🙂

 

Sandra "niotillfem" Beijer

”platser som pågår parallellt med min”

Februari 12, 2024, 18:00   38 Kommentarer

Ibland går en vissling genom huvudet över att jag fortfarande bor här. Som ett stråk av sorg, men ändå inte fullt så tydligt. Det är tudelat. När jag flyttade utomlands 2010 var jag väldigt säker på att jag inte ville vara kvar. När jag är äldre är det säkra inte lika tydligt. Jag orkar inte skaffa nya kompisgäng. Det är så skönt att hitta överallt. Det är tryggt här. Stockholms är vackert.
Men på kvällarna när jag scrollar Pinterest (min substitut sen jag raderade alla shoppingappar) tittar jag på bilder av platser som pågår parallellt med min.
[…]

att jag ofta tänker på människor som just nu, exakt nu, går omkring i mataffärer i Japan, New York och Paris och handlar till kvällens middag för dom BOR där. Att jag knappt står ut med det.
Om man ändå kunde leva flera liv parallellt på samma gång. Jag hade älskat dom allihopa. // Sandra Beijer

Sandra Beijer beskriver känslorna jag har och som ibland gnager lite på en hjärta, men som jag inte lyckats sätta ord på. En saknad som ibland gör sig påmind och som jag känner att jag kanske inte borde ha eftersom det hade varit otacksamt mot allt det som är bra i det liv jag lever nu. Här. Kanske är det för att jag själv inte valde att avsluta mitt liv i USA, eller ens sättet det skede på eftersom jag var skadad, som gör att det finns en tagg? Jag var liksom inte klar…
Det är kanske lika svårt för någon annan att förstå, så som barnlängtan är för mig.
Jag kan inte förstå känslan eftersom jag inte har den, men jag kan förstå och sympatisera med den ändå, trots att den inte är för mig.
Jag saknar att göra och skriva musik. Det ska jag göra mer av under 2024, för att hålla det där sorgstinget lite mer på avstånd.

Förstår du det här?
Har du några gamla tips att komma med?