Barnens vardagshjältar

Gulligaste grejen hände idag. Henri är besatt av sopbilar och älskar att stå och titta på dem. Det är först nu jag har förstått att sophämtare är som rockstjärnor. En yrkeskategori som jag aldrig har tänkt på skulle ha beundrare. Och de är vana! De vinkar, hälsar glatt och stylar lite extra när de vet att de har publik.

I alla fall. Vi stod och tittade på en sopbil idag. Henri vinkade och följde vad som hände med stora ögon. Plötsligt kom en av männen ut ur bilen, sa hej och sträckte fram en banan till Henri. Haha han blev så starstruck. Han visste inte var han skulle ta vägen och blev blyg. Det var så gulligt. Sen gick han stolt med sin banan tillbaka till vår filt och satte sig ner och åt, hela. Jag berättade att de tar hand om allt skräp som han kastat och det var som att han fattade. Det är han och sophämtarna. // Egoina

Egoina beskriver hur sonen Henri (Jag läser fortfarande hans namn med franskt uttal ”Anriiiiii”) älskar sopbilar och verkar tycka att sophämtare är rena rama rockstjärnorna.
Idag kom en av männen fram till Henri, sa hej och gav honom en banan. Han blev alldeles blyg.
I kommentarsfältet är det flera som berättar om liknande händelser, där barnen varit som besatta av barn och polisbilar, lastbilar eller andra fordon och de fått samma fina bemötande.
Den här kommentaren sammanfattade det hela:

Inte mitt vassaste gräv i det här inlägget, men ibland behövs det ett sådant här inlägg om livets små, fina guldkanter. 🙂

Therese Lindgren i jakt på nytt kapitel

Ni vet ibland när man läser en bok och man känner att kapitlet man läser börjar bli lite långdraget och man bara vill att det ska ta slut för att man vill in i nästa kapitel – precis så känns livet just nu. Jag vet inte vad som väntar i nästa kapitel, men jag vill liksom dit, för nu kan jag det här. De senaste månaderna har jag funderat mycket över vad jag skulle vilja att nästa kapitel innehåller, om vi nu ska fortsätta med bok-metaforen, och för första gången i livet har det inte varit helt självklart. Jag har verkligen funderat, tvekat och velat. Inte för att man måste ha en plan, men för att åtminstone hitta någon form av kompassriktning håller jag på att skriva en lista över vad jag vill, och inte vill, att mitt nästa kapitel ska innehålla. Jag är inte klar med listan ännu, och det kommer jag nog aldrig bli, för den är ett levande dokument, precis som den ska vara. Här kommer min lista på ingredienserna jag vill att mitt nästa kapitel ska, och inte ska innehålla – högt och lågt! Och om du vill får du gärna berätta något du vill och inte vill att ditt nästa kapitel ska innefatta i kommentarerna, det vore jättespännande att få ta del av.

Jag vill …
• arbeta med sådant som känns meningsfullt och givande.
• dagligen ha tid att ägna mig åt hobbys, intressen och böcker.
• bo i ett vitt vackert välorganiserat hem med fin inredning och stor lummig trädgård.
• ha möjlighet att resa på semester ett par veckor per år.
• ge djur i behov av en andra chans ett hem hos mig.
• spendera kvalitetstid med Anders varje vecka.
• motionera regelbundet. • ha en nära relation till min familj och 2-3 vänner.
• bygga en investeringsportfölj som kompletterar mitt samhällsengagemang.
• påbörja min resa mot att kunna ägna mig åt filantropi på heltid.
• känna att jag bidrar och gör skillnad i världen.

Jag vill inte …
• ha negativ stress som ger magont.
• leva på en plats med begränsad tillgång till naturen.
• jobba tidiga mornar.
• vara beroende av socker och snabbmat som får min kropp att kännas som skit.
• bo längre än 45 minuter från Stockholm.
• följa ytliga konton i sociala medier som inte bidrar med nya tankar, idéer, energi och äkta inspiration. // Therese Lindgren

Vilken intressant lista Therese Lindgren gjort!
Om vad hon vill ha och vad hon inte vill ha i livet, där hon bland annat skriver att hon vill kunna ägna sig åt filantropi på heltid och att hon dagligen vill ha tid att ägna sig åt hobbys, intressen och böcker.
Hon vill bland annat inte ha negativ stress som ger magont eller att behöva jobba tidiga mornar.

Vad skulle stå på er lista? Jag skulle lätt norpa ”inte jobba tidiga mornar” då jag inte känner mig riktigt vaken förrän vid lunch och skulle, precis som Therese, vilja ha möjlighet att vara fosterhem till hemlösa  hundar och katter i behov av kärlek och omsorg.
Jag skulle även komplettera ”Bloggbevakning” med ”Bakbevakning” där jag ska bara fina tårtor och cupcakes till familjer som inte har möjlighet att ge sina barn födelsedagsfika eller till någon annan högtid.
Fan vad trevligt det hade varit, att kunna göra det? Det tycker jag i alla fall…

Babies, babies, babies…

När jag skriver detta är det 22:04.
Om det skett någonting på babyfronten under natten eller morgonen så uppdaterar jag här så fort jag får möjlighet.

Men…
Igår skrev Kenza att det var ”baby time” och att hon och Aleks är väldigt exalterade över att bli trebarnsföräldrar.

I feel so lucky. Soon he’ll be in my arms and I’ll look back at this time as some of the most beautiful weeks of my entire life? #wildpregnancy // Yoga Girl

Yoga Girl är inne i vecka 41, av den ”vilda graviditet” som hon beslutat sig för att ha den här gången. Vet du inte vad det innebär så kan du läsa här.
Jag undrar mest vad man gör om man går flera veckor över tiden och ingen bebis vill ut?