Visa det här inlägget på Instagram

För efter att ha tränat regelbundet i snart tre år borde väl den där motviljan gå över någon gång? Varför ska det vara så svårt? Men så pratade jag med min man som tränat mycket och regelbundet ända sedan tonåren. När gick det över för honom?
– Det har aldrig gått över, säger han. Och menar att det tjugo år senare känns motigt 90 procent av gångerna han ska träna.

Det är ju statistik som kan få en att gråta. Men det gör mig konstigt nog också upplyft. // Underbara Clara

Det som Clara skriver om i sitt inlägg om träning, om motståndet precis innan man ska sätta igång, kan jag sannerligen identifiera mig med.
När jag tränade inför tjejmilen så undrade jag ofta när den där känslan av att vara viktlös och flyga fram och som alla pratar om, skulle infinna sig.
Mitt svar: Aldrig.
Det kändes enbart tungt, trots att jag kunde springa en hel mil. Att jag sedan har löptekniken av en halt elefant hjälper givetvis inte till, men ändå…. Det går lite lättare på spinning, men absolut inte lätt. Åh nej…

Så jag gör det för att må bättre, för att få ner min puls,för att sova bättre och för att jag med säkerhet vet hur ont jag får av inaktivtet och det duger för mig. Jag har accepterat att jag aldrig kommer anta formen av en gasell som ”boing boing:ar” fram över savannen. 🙂

Hur är det med dig?
Team Clara och Camilla eller Team Gasell?