Sandra Beijer har skrivit ett inlägg om sina pojkvänner och hur hon helt enkelt är lite av en ”serial-monogamist”.
Hur hon sällan varit singel någon längre tid och när hon varit det har hon spenderat den tiden med att gråta över den senaste pojkvännen.
Hur alla ex skulle kunna vara med i en alldeles egen version av ”Bachelorette” men där hennes nuvarande pojkvän Björn skulle stå som vinnare, som den som fick hennes allra sista ros.

Men Björn hade vunnit. Jag skriver det inte bara för att jag är ihop med honom nu, utan jag vet att han hade vunnit. När vi precis blivit ihop sa jag till min mamma att jag hade valt honom alltid, oavsett om vi träffats när vi var sexton år eller nu. Det var en så stark känsla, att välja honom när som helst var som helst. Men nu råkade vi det bli så att vi sågs när jag var 35 (och han 34). Därför hade jag förstås valt honom i Bachelorette. Han hade fått min sista ros. Kanske är det därför jag undermedvetet döpt honom till rosen på min messenger.

En person kommenterar att hen nog är gjord för tvåsamhet och så är det kanske. 
De som majoriteten av livet varit i förhållanden, där det bara är själva kärleksobjektet som byts ut lite då och då?
Har ni förresten smeknamn på er partner och/eller era vänner i telefonen?
Min sambo står med för OCH efternamn.
Romantiskt så det förslår, visst visst? ❤️?