Idrottare: Ett silver betyder att du förlorade
Jonathan Göransson skriver med anledning av den skylt Insjöns IF hade satt upp, att vi måste våga pressa barn och unga till att prestera ännu bättre. Att komma tvåa är inte ok – en silvermedalj betyder att du förlorade.
Tidigare i veckan fick en skylt från Insjöns IF stor uppmärksamhet, då den uppmuntrade föräldrar och spelare att inte ta idrottandet på blodigt allvar. Du kan se ett foto av skylten genom att bläddra bland bilderna ovanför artikeln.
I går publicerade vi även en debattartikel som stödjer Insjöns IF:s initiativ. Den kan du läsa här.
Att det ofta riktas kritik mot att vuxna pressar barn hårt när det gäller prestationer i idrott, är inget som folk är ovetandes om. Men är det verkligen så fel att pressa barn och ungdomar att prestera och träna hårt?
Min personliga åsikt i saken är att det inte är så dåligt. Vilken elitidrottsstjärna har vunnit ett OS genom att mysa sig igenom stenhård konkurrens? Om konkurrensen är hög får man helt enkelt börja träna tidigare och mer målinriktat. Så klart är det inte okej att tvinga barn att delta i idrotter och än mindre bestraffa barnet, men sporra den lilla atleten att träna hårdare och prestera bättre är något som hjälper människor att utvecklas. Man måste sätta kravet att det är guld som gäller. Guld är att vinna, silver är att förlora och alla atleter hatar att förlora. Har ni någonsin hört talas om en världsstjärna som har sagt att deras föräldrar och tränare inte pressade dem att ta ett steg längre än vad man klarar? Zlatan Ibrahimovic spenderade ändlösa timmar till att träna, träna, träna på sin innergård i Malmö, med bollen vid fötterna sedan han var väldigt liten. Kolla var han är nu, trots att han började med samma förutsättningar som alla andra. Han spelade elitfotboll i Allsvenskan innan han var 20. Hur många gör det?
Jag har själv erfarenhet av "vi spelar för att ha kul"-mentaliteten. Mitt tidigare lag i amerikansk fotboll hade det motto, men jag har hatar det. Jag spelar nämligen inte för att det är kul - jag spelar för att jag vill komma någonstans i en idrott, och jag vill känna att när jag satsar så har jag chansen att få spendera mitt liv åt att bli bäst på det jag gör. Det har jag gjort sedan jag var 12 år gammal. När jag spelar är mitt mål att vara bättre än alla andra. Jag SKA vara bättre än alla andra. Folk ska kolla på en match och säga "Wow, kolla vilken talang den där killen är! Han är ruskigt bra!".
Visst, det kan låta hårt att läsa att ett barn känner att han/hon spelar emot alla andra, men det är så en atlet tänker! Jag kan lova att det finns fler barn och ungdomar som har samma vinnarskalle. Jag ser det redan i min systerson och han är bara 4 år gammal. Inom rimlighetens ramar måste vi våga pressa barnen till att åstadkomma mer. Om barnet är en sann atlet så finns det inget roligare än att klättra till toppen och skina som en riktigt idrottsstjärna, men detta kräver både stöd och press ifrån föräldrar och tränare. Utan den pressen och det stödet kommer barnet aldrig nå nästa nivå. Våga pressa barnen att åstadkomma mer och våga sätt kravet guld är bäst, inget annat räcker. Våga sätt kraven! Barnen klarar en hel del mer än vad man tror!
Jonathan Göransson, idrottare
