"Antifascism är alltid självförsvar!"

Det viupplever nu är den största mobiliseringen av den fascistiska rörelsen sedanandra världskriget, menar Expos årsrapport. Mest känt är SMR:s attack på en demonstration, men även internationellt får defotfäste. I Frankrike spås Front National bli största parti, i Europa når fascistiskapartier framgångar (Jobbikfick över 20% i ungerska valet) och i Spanien håller högerregeringen på att drivaigenom en lag som gör det förbjudet att kritisera regeringen och att inte lydaen polisorder. Ändå finns det inom media personer som indirekt ger dem stöd.

Det finns en tydlig genomgående liberallinje som hävdar att allt våld är fel oavsett situation och syfte. Våldet dessa problematiserar mest är det ”politiska” vilket är problematiskt påflera sätt. Politik, som egentligen innefattar allt, begränsas i den definitionen i ensådan utsträckning att begreppet urvattnas helt och hållet. Dessutom exkluderasen stor andel av det våld, som i högsta grad är politik från ”våld”.

Är det inte politiskt våld att över tusen personer dör i arbetsplatsolyckor varje år? 

När vissa hävdar att definitionen ”politiskt våld” innebär användandet av våldför att uppnå ett specifikt mål, räknas det våld polisen/militären använder intemed, trots att deras våld har ett väldigt konkret syfte (att genom våldsmonopolupprätthålla det rådande systemet) och många vill öka militära anslag. Deflesta är överens om att det ej är realistiskt att aldrig ta till våld. Redan där blir de tydliga motsägelserna i resonemanget påtagliga.

Hycklandet leder till att det ses somviktigare att ta avstånd från våld, oavsett kontext, än att kämpa mot fascismen. På grund av att det kapitalistiska systemet är det för tillfället rådande, harliberalismen fått rollen av en ”neutral mitt”, trots att liberalismen i mångaavseenden innehåller väldigt extrema tankegångar. Sjöstedt blir som Åkesson och RF en spegelbild av SMR. För den som har minsta kunskap om höger-vänsterskalan (det handlar om syn på makt)är detta absurt.

Den liberala självbilden innehåller även föreställningen att det varit de somalltid stått längst fram i kampen vilket är lika hycklande. De ledande rösterna mot fascismen har alltid kommit från vänster. I Tyskland under andra världskriget fanns förvisso liberalt motsånd, men de haraldrig stått för konkret handlande. När NSDAP gick fram i Tyskland var det RoterFrontkämpferbund och sen Antifaschistische Aktion (AFA), startade av KPD, som kämpade mot nazisterna. När KPD trots att man hade viss kritik mot den ville behålla Weimarrepubliken utsåg högern Hitler till diktator. Att liberala kretsar senare tog ton berodde på att vänstern var utrensad. 

När vänstern organiserade motstånd motApartheid, tyckte M att det var viktigare att kapitalet skulle växa. Det var VPK som jagade bort Nordiska Rikspartiet (med en av världens kändasteantifascistiska bild som resultat). På90-talet satt NyD i riksdagen, Ultima Thule låg på listor,flyktingförläggningar brann och 30/11 lockande massor med folk.  Tack vare militant antifascism slogsnazisterna tillbaka. Det är organisationer som RF och AFA som sett till attstäder som förut hade stora problem med nazister är fria från dem. Det är de som gjort en bred, folklig antifascism möjlig genom att erbjudaskydd. Allt detta irriterar liberalerna.

Den viktigaste inom liberalismen är kapitalism. Även om det finns motsättningargör synen på ägandeförhållandena att fascismen blir den mindre farliga som mankan åsidosätta annat för. I Tyskland bidrog staten med slavarbete åt BMW, byggde upp Hugo Boss ochskapade Volkswagen. Kapitalismen kan existera inom fascismens ramar, men i ett samhälle som utvecklasmot arbetarklassens mål kommer liberalismens grund att förintas. Liberal naivitet, kommunisthat och avundsjuka gör att det är viktigare attpeka ut vänstern som onda. 

I praktiken är avståndstagande att gynna fascisterna, samtidigt som man säger sigföra kampen emot dem ”på de godas sida”. Fascismen målas upp som en värdeneutral rörelse som använder sig av illegitimametoder.

När man behandlar fascister ochantifascister som samma skrot och korn välkomnar man fascismen som sedan40-talet strävat efter att åter bli behandlade som en normal politiskt riktning.

Efter varje kålsuparteori demonteras muren som restes efter andra världskriget.Varje gång blir vårt största fascistiska parti lite mer erkänt som ett blandandra. Fascismen utgår från att människor är olika mycket värda. Våldet ses inte som taktik eller metod, som i antifascistiska rörelser, utansom ett mål.

Inom vänstern menar man att fascisterna finner näring i ett kapitalistisktsystem. Analysen innebär att våldsanvändande är självförsvar, inte ett primärt mål,även om det är offensivt till skillnad från liberaler som ser statligt våld somlösningen. Med andra ord; man försöker inte bara motarbeta fascisterna, utan även den politik som ärgrunden till varför de ens får vind.

Antifascism är ett svar på motsättningen mellan arbeteoch kapital.

Antifascism är alltid självförsvar!

---

Linnéa