#queeraberättelser: "Det är ert ansvar att inte vara QTBH-foba"

Jag är en av dessa som inte passar in, som tvingats till att komma ut gång på gång för att få tillgång till det mänskliga värdet som jag i teorin är berättigad till, men i praktiken inte har.
Som öppet ickebinär transperson är det omöjligt för mig att tvingas in i den snäva könsidentitetsnormen som reproduceras varje timme, varje minut, där det bara finns två kön som är acceptabla: “man” och “kvinna.” Det normativa tänket är något som syns i varje form av samhället, skadar oss som inte är cis, som omöjligen kan leva i könsroller som ligger likt stålsnaror kring våra halsar.

Vi som inte får höra rätt pronomen om oss, vi som tar emot den psykiska misshandeln gång på gång utan att våra upplevelser tas på allvar. Våra upplevelser viftas bort som att det bara är en fas och inte handlar om att vår hela existens blir konsekvent ifrågasatt.

Det är upp till varje individ att arbeta med sin ingrodda QTBH-fobi som kan yttra sig i olika former där felköning, könsbestämma någon efter dennes könsorgan och användning av en persons dopnamn, ingår i den QTBH-fobiska jargongen som vi blir indoktrinerade i sedan barnsben och som sitter kvar i ryggraden trots att en kallar sig “upplyst” eller har en rimlig strukturanalys, vilket gör att ingen kommer ifrån den QTBH-fobiska jargongen så länge en inte aktivt jobbar med den på daglig basis.

En kan inte själv avgöra vad som är QTBH-fobi eller inte när en inte tillhör QTBH-gruppen då en är förblindad av de privilegium en får med den cisnormativa kropp en har. Tolkningsföreträdet ligger alltid, oavsett vad, hos oss som tillhör QTBH-gruppen och det är vi som avgör om det är QTBH-fobiskt eller inte. Det ska inte ligga på oss som minoritet att behöva kämpa för att bli inkluderade och få tillgång till samma trygga rum som en normativ person.

Det som har vittnats under både #queerverklighet och #queeraberättelser styrker bara det faktum att det inte är individuella särbehandlingar av normbrytare, utan att det är strukturer som kedjar fast oss och i flera fall mördar oss.

Det är dags att ni som tillhör normen tar ert ansvar över den psykiska och fysiska misshandel ni utsätter oss för dagligen. Vi har kämpat tillräckligt länge i motvind för att ha förståelse för alla era tafatta försök till att lägga ansvaret på oss, där vi tvingas bli förstående. Jag talar nog för större delar av QTBH-gruppen när jag säger att vi har fått nog.

Lo Silverstjärna,
Initiativtagare till #queeraberättelser