Dilan Apak: "Mårten Andersson lyfter en ickefråga – igen"

Så togs det upp igen. Fråganhuruvida kvinnor 1) kan vara roliga, 2) över huvud taget kan uppfattassom roliga. Den här gången är det Mårten Andersson, komiker ochklubbarrangör, som tagit upp detta viktiga ämne i samband med en humorkväll somska lyfta fram kvinnliga amatörkomiker. Komikern Karin Adelsköld  satte emot, och debatten var igång. En debattsom tar upp olika saker - exempelvis om publiksiffror beror på komikernas kön eller erfarenhet – men som vanligtgår att koka ner i de icke-frågor vi pratat om lite för länge nu, se punkt 1)och 2) ovan.

I sitt mail förklarar MårtenAndersson att han vill diskutera ”grunden i problemet”. Problemet med DET äratt vi redan diskuterat grunden i problemet rätt länge nu. Mårten kan på ettenkelt vis använda valfri sökmotor på internet och hitta en rad intressanta inläggpå ämnet. Med tanke på den diskussion som varit nu i dagarna kommer Mårten nogdå också förstå att han själv är en stabil del av grunden i problemet.

Men nog sagt om Mårten och allaandra som vill verka ädla genom att avslöja hur de inte hänger med iutvecklingen. 

Det som gör mig på en gång tacksamsåväl som frustrerad varje gång de här diskussionerna blossar upp är hurkvinnor och andra personer som solidariserar sig med kvinnor måste hävda vårexistens. Folk börjar rada upp listor på Roliga Kvinnor som Faktiskt Finns. Detär bra, för det visar att publiken inte är blind. Publiken har koll påkvinnliga komiker, vilket återigen pekar på hur problemet faktiskt ligger hos tillexempel bokare.

Men det är också synd, för sådanauppräkningar och intyganden om att Roliga Kvinnor Faktiskt Finns bidrarindirekt till en bild av kvinnan som per definition tråkig. Att roliga kvinnorär undantag. Och det är en situation vi hamnar i varje gång en underordnadgrupp ställs mot normen. ”Det finns många muslimer som kämpar mot våld!”, ”detfinns romer som är fattiga på riktigt!”, och så vidare. Vemsverklighetsbeskrivning accepterar vi när vi lägger vår energi på att propageraför självklarheter?

För heliga moders namn, vi är många- vi är hälften. Det vet vi sen gammalt, i alla fall sen 70-talet. Det vorerent ut sagt sjukt om det inte fanns roliga tjejer. Det är antagligenvetenskapligt omöjligt att roliga tjejer endast är ett fåtal medan roligakillar går att hitta lite varstans. 

Vi ska inte behöva ta diskussionendär vi hävdar vår existens utifrån någon annans bild av att tjejer i grunden ärtråkiga varelser. Den energi det tar kan vi lägga på något annat, exempelvisatt fortsätta starta våra egna klubbar och bli våra egna bokare. På att ge oss tidoch utrymme att utveckla vår humor och våra uttryck. För det är klart attKvinnlig Humor blir parenteser när Kvinnlig Humor bara pytsas ut i småportioner åt gången som alltid får bli representativa för alla tjejers humoroch efterfrågan på underhållning. 

Med detta sagt. Diskussionen omproblemet har varit igång sen länge. Så medan Mårten Andersson och andra medhonom lägger noll sekunder av sitt liv på att rannsaka sig själva och se hur deär en del av problemet, kan vi fortsätta att vara roliga. Och med tanke på hurmånga (män) som på senaste tiden sagt sig törsta efter roliga kvinnor borde deju ta emot oss med öppna armar när vi nu kommer med våra idéer.

Eller så skiter vi i dem och slitertills vi har skapat våra egna humorimperium. Sett till historien så har kvinnorfått rätt lite. Men kunde vi gå samman och ta oss rösträtt så finns detinget som säger att vi inte kan gå samman och ta humorscenen också.

Dilan Apak,
komiker och programledare för Tankesmedjan i P3.