"Din självgodhet skrämmer, Irena Pozar"

Nyheter 24:s reporter Irena Pozar vill i en krönika beskylla alla dem som haft mage att stå upp demokratiska rättigheter för att vilja göra Sverigedemokraterna rumsrena. Dessutom hävdar hon att dessa enkom består av ”män, liberaler och vita”. Eftersom att jag råkar vara man och borgerlig är jag väl delvis att skylla, men då jag definitivt inte är vit borde min ”rasifierade” röst enligt Pozars logik vara värd att lyssna på.

Jag tänkte därför framföra några invändningar mot ett resonemang som på samma gång är omoget, självförhärligande och – i sin absurda logik – liknar det budskap om ”vi och dem” som brukar framföras av diverse rasistiska hatsidor, vilka jag själv har drabbats av. 

Eftersom Pozar och många andra verkar tro att världen bara kretsar runt dem själva tänkte jag delge läsarna något av min egen historia. Precis som många andra med invandrarbakgrund har jag utsatts för rasism och håller definitivt inte med om Sverigedemokraterna politiskt. Men jag anser mig ändå inte vilja stoppa deras yttrandefrihet genom att mobba dem, överrösta deras möten och bete mig allmänt svinaktigt. Det handlar nämligen om att demokratiska spelregler ska råda för dem som ställer upp på demokratin, och om den lilla detaljen – att människor tenderar att ändra åsikt om de bemöts med en vis dos respekt och inte av hat.

Om man anser sig vara förmer än någon annan och förhärligar sig själv till den grad att man vill ta ifrån en medmänniska dess yttrandefrihet har man problem med sin egen demokratisyn.

Hur skulle exempelvis Pozar reagera om jag gick upp på Nyheter 24:s kontor och började blåsa i en visselpipa varje gång jag fann hennes åsikter förkastliga? Eller hur skulle hon reagera om borgerliga ungdomar började störa Lars Ohlys torgmöten, då hans syn på kommunistiska diktaturer är allt annat än okej.

Resultatet av EU-valet förtjänar en nykter analys och det är självklart att man måste bekämpa högerextremismen i Europa. Men det är fel väg att tumma på demokratiska rättigheter för att sedan – metaforiskt – mysa med likasinnade till tonerna av Kartellen.

Ty riktig demokrati kräver debatt, argumentation och ännu mer argumentation. För att kunna argumentera behöver man också lyssna på vad motståndaren säger – även om det tar en emot.

Det är demokrati för vuxna.

David Lindén
Historiker och borgerlig ledarskribent