Miljöpartiet: "Manlighet hotar planeten"

Jämställdhet mellan män och kvinnor är ett mål isig. Barn som föds i dag ska oavsett kön ha lika stor makt över sina liv och deska få lika del av samhällets resurser. Det innebär också att de rimligen skafå samma utrymme när anslagen för framtida infrastruktur planeras. Så är intefallet idag.

Bredvid försvarsområdet är transporterna det mest mansdomineradepolitikområdet. Det har också synts i den förda politiken. Investeringar,underhållsstrategier samt regelsystem har under årtionden utformats efter deresvanor och värderingar som är typiska för medelålders män.

Under påverkan från bilproducenter ochvägbyggarbolag samt inspiration från USA utvecklades Sverige till ett av demest bilvänliga länderna i Europa. Förutom att effekterna för stadskärnor,luftkvalitet, barns rörelsefrihet och klimatpåverkan har varit förödande hardet gynnat män på bekostnad av kvinnor.

Självklart beter sig inte alla män lika - lika litesom kvinnor gör det - men det finns systematiska skillnader som belagts i mångaundersökningar. Män står till exempel för 70 procent av all bilkörning iSverige och dominerar klart bland flygets affärsresenärer. Inget av detta ärett måste utan ett resultat av en politik som genom olika subventioner ochprioriteringar byggt bilsamhället.

Förutom att miljarder läggs på bilvägar ochunderhåll subventioneras parkeringar i alla kommuner. Billösa hushåll får såledesofrivilligt bidra till grannens parkeringsplats via hyran. Att det oftare är kvinnor är ingen nyhet. Enpolitik med mannen och således bilen i centrum tar också upp enormt mycket marki anspråk – mark som vi kunde ha använt på bättre sätt.

I en studie som konsultföretaget Trivector genomfört,med Malmö som utgångspunkt, framkom till exempel att ytor motsvarande cirkatvåhundra Möllevångstorg skulle kunna frigöras om män i Malmö skulle förflytta sigpå samma sätt som kvinnor generellt gör. De arealer som skulle bli lediga pågrund av förändrade resmönster skulle kunna ge möjlighet åt bättre möjligheterför gång, cykel och kollektivtrafik samt både mera grönska och nyttbostadsbyggande.

De som färdas med biltar nämligen tio gånger större gatuutrymme i anspråk jämfört med de som väljeratt åka buss. Att envanlig privatbil är parkerad hela 95 procent av dygnet visar också på en storpotential för att kunna frigöra stora ytor om resmönstren blev jämställda. Mendet finns också andra fördelar.

Förutom att en mer feministisk politik skullejämställa män och kvinnors lika rätt till utrymme i staden skulle den leda tillatt göra det lättare att nå mål om minskad klimatpåverkan, frisk luft och merkollektivtrafik.

Internationellt sett pågår den här debatten förfullt på många håll – men i Sverige går den på sparlåga. Goda förebilder atthämta inspiration ifrån finns både i Köpenhamn och i tyska Freiburg, därbehovet av bil börjat byggas bort med ökat cyklande och mindre klimatutsläppsom följd. Det har inte skett i ett politiskt vacuum utan för att politiker harprioriterat en annan väg till framtidens samhälle. Ett liknande skifte i hur viser på städer behövs i Sverige.

Medan allt fler i världen börjar tänka annorlundakring bilen som norm har Alliansen under sina snart åtta år cementerat rådandemissförhållanden ytterligare. Miljarder av våra skattepengar läggs på FörbifartStockholm, en jättelik motorväg i ett storstadsområde där förhållandena förkollektivt resande är som allra bäst. En fortsatt massbilism i våra storstäder hargång på gång satts framför investeringar som gör kollektivtrafikanternas vardagenklare. Förutom att det är förödande för klimatet har vi visat att det gynnatmän på bekostnad av kvinnor.

Vi i Miljöpartiet vill se en annan framtid. Enframtid där vi sätter jämställdhet och klimatansvar framför en fortsattmassbilism med mannen som norm. Det är därför vi behöver en ny, grön ochfeministisk regering. 

Karin Svensson-Smith
Lorentz Tovatt
Magda Rasmusson
Miljöpartiet