Onsdag 4 Aug
Stockholm

Fridolin (MP): "Så här ska vi förbättra den svenska skolan"

Gustav Fridolin
Gustav Fridolin. Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

"När klyftorna växer i samhället, när barn är oroliga för föräldrarnas ekonomi, då blir det också svårare att skapa lärmiljöer där undervisningen kan nå fram till varje barn", skriver Gustaf Fridolin (MP).

Kommentera (2)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer

Man ska bli glad av att gå tillskolan.

Allt fler unga mår dåligt. OchMiljöpartiet har varit bra på att tala om den fysiska arbetsmiljön, också förelever. 

Att vi vill rusta upp skolor och renovera ventilationssystem så maninte behöver få ont i huvudet eller bli trött av att gå i skolan. Men det därräcker inte. Får vi ansvar att vara med och vända utvecklingen i skolan vill viockså ta itu med det som handlar om hur eleverna mår inuti. Att skolmiljöernablir trygga, och att ingen känner sig rädd eller orolig för att gå till sinarbetsplats skolan.

För det finns en kärna iskoldebatten som gäller frågan om huruvida det är en ökad trygghet för elevernaeller en ökad press på eleverna som skapar bäst resultat. 

Det som gör dendebatten svår är att skiljelinjerna i den ofta bestäms av debattörernas egnapersonliga erfarenheter. För de som själva kommer från trygga hem med mycketböcker handlar frågan om stökiga barn helt enkelt om att dessa måste skärpasig. Har man andra erfarenheter handlar frågan snarare om att skolan måste getrygghet den trygghet som gör att människans naturliga lust att lära inteslocknar.

Det finns ingen motsättning mellankunskapsfokus och trygghet. Kunskap är i sig trygghetsskapande. För de somtidigt fått möjligheten och förmågan att i tystnad sjunka in i en bok somöppnar nya tankar och perspektiv blir skolgången ofta allt roligare ochintressantare ju längre den pågår. Då är det nog lättjan snarare än oförmågansom blir den fiende man måste tampas med.

Men för den som kommer tomhänt tillskolan kan det vara klumpen i magen på väg till lektionen som är det störstahindret. Tvivlet på den egna förmågan. Känslan av att inte räcka till. Då ärdet lätt att bli stökig, för larma och göra sig till kan de flesta barn,oavsett bakgrund.

Som lärare möter man alla typer avelever. Men det är aldrig någon skillnad i begåvning som blir avgörande, utanskillnad i trygghet och självförtroende.

Och jag kunde givetvis gömma migbakom min lärargärning i den här frågan, eller bakom den forskning som finns.Men jag har ju också en historia och egna erfarenheter från skolan. Och om jagnu hävdar att ens egna erfarenheter som elev lätt präglar ens inställning i denhär debatten, är det väl rimligt att jag berättar vem jag var i skolan. Ofta varjag en av de stökiga killarna, som många hade jag perioder då det kunde varatufft hemma och att det då fanns lärare som trodde på mig när jag inte gav demanledning att göra det var avgörande för de chanser jag sedan finns i livet.

Och jag kan då säga det: Tidigarebetyg hade inte betytt något alls för mig, men engagerade lärare som bar på enkärlek till kunskap betydde allt.

Frågan om resurser i skolan handlarom detta. Betyg har givetvis en poäng, men valet i år handlar om detta: Man kaninte ersätta resurser till skolan med betyg i skolan.

Allt fler unga mår dåligt. Vi kanprata om allt om skolan, men pratar vi inte om detta kommer inget att hända ochinget att vända. 

För en ung som varje morgon har ont i magen när hen ska gåtill skolan, eller ont i huvudet när skoldagen är slut – är det helt enkeltsvårt att prestera högt på prov och betygsskalor.

Elever som inte får tiden debehöver med en lärare, som börjar halka efter kommer efter en tid ha svårt atthålla koncentrationen och kommer hitta allt mer desperata tekniker för attflytta fokus från det man själv uppfattar som ett pinsamt skolmisslyckande. Detkommer drabba just den eleven och det kommer att förstöra studieron för allaandra. Få saker är så nedbrytande som att alltid behöva känna sig orolig förett prov eller ett utvecklingssamtal.

Därför är det viktigaste vi kangöra också för att eleverna ska trivas med skolan att alla får den tid debehöver med sina lärare och att de som behöver får stöd i tid.

Och här kommer politiken in: Underalliansens tid vid makten har lärarna fått ägna mer tid åt att fylla i pappersamtidigt som tusentals medarbetare har skurits bort från svensk skola. Det harblivit mindre tid över för eleverna.

Samtidigt ger vi mest stöd i svenskskola i nionde klass. Då är det svårt för den elev som kanske halkat efter inio år att hinna i fatt. I de bästa skolsystemen i världen ger man i ställetmest stöd tidigt, då får alla med sig grunderna i läsning, skrivning ochräkning så att man sedan kan tillgodogöra sig också andra ämnen.

För de som har det svårt i skolanär det inte fler betyg som behövs, utan mer resurser. Lärare måste fåbeslutsmakt att sätta in särskilt stöd för elever utan byråkratiska omvägar,och vi vill ha en läsa-skriva-räkna garanti i de tidiga årskurserna så allainsatser sätts in för att alla ska få med sig grunderna.

Vägen in till skolan och kunskapensvärld är det kritiska momentet. Det är där skolan måste ha sin öppnaste famnoch sina bästa verktyg.

Grupperna i förskola ochfritidshem måste därför minskas så pedagogiken i de olika delarna av skolanverkligen kan komma varje barn till del. Det behövs, också för studieron isenare ämnen.

Det handlar om att ge utrymme förpedagogiken, men också om pedagogikens innehåll. För att förutsättningarna skafinnas där för alla elever krävs också att skolan har verktyg att jobba medjämställdhet. Det är i dag särskilt unga tjejer och hbtq-personer mår i dag alltsämre. Alla skolor måste få tillgång till normkritisk pedagogik som låtereleverna växa åt sitt håll och vara dem de vill vara bortom förutfattadeuppfattningar om hur pojkar och flickor ska vara. Skolor som arbetar medvetetmed genus och normkritik kan vittna om hur mycket det betytt för skolanstrygghet och resultat.

Skapande och uttrycksfulla ämnen ärockså viktigt för att elever ska få verktyg att uttrycka sig på olika sätt. Detär bra att regeringen nu talar om mer rörelse i skolan, men det räcker inte. Påskolor som jobbat medvetet med estetiska ämnen blir ofta gruppdynamiken bättreoch skolmiljön lugnare, eftersom eleverna får fler tekniker att uttrycka ocksådet som är svårt att fånga i ord. Därför bör kultur- och musikskolan vara öppenför alla barn. Och de estetiska ämnena som alliansen rustat ner bör återbyggasi gymnasiet, då man ofta behöver de olika uttrycksformerna som bäst.

Det här ger förutsättningar för entryggare miljö, men skolorna måste också veta hur man jobbar när mobbninguppstår. Där är återigen vuxentiden, att lärare och pedagoger finns i elevernasvardag även utanför klassrummet avgörande. Men det krävs också att alla lärarefår kunskap om hur man ska och kan agera när man misstänker mobbning.

Skolan ska vara en lugn, trygg ochskapande miljö för alla elever. För skolan blir annars bara en spegling avverkligheten utanför. När klyftorna växer i samhället, när barn är oroliga förföräldrarnas ekonomi, då blir det också svårare att skapa lärmiljöer därundervisningen kan nå fram till varje barn. Kraven på jämlikhet, justatrygghetssystem och insatser mot barnfattigdom handlar alltså också om hur vikan få en bra skola. Och krav på en skola som är avgiftsfri på riktigt äralltså ingen välgörenhet mot barn som växer upp i fattigdom, det är enförutsättning för att alla barn ska få en skolmiljö där man kan lära ochutvecklas.

När saker är jobbigt hemma, ska mantrivas i skolan. Det är där man ska få träffa vänner som bryr sig om en, läraresom har tid för en och få gå längs de krokiga, spännande stigar som ärbildningens resa.

Gustav Fridolin
Språkrör (MP) och folkhögskollärare

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (2)
Kopiera länk
Dela