Mendez (FI): "Farligt att ge ett fascistiskt parti vice talmansposter"
"Sverige står inför ett akut behov av en handlingsplan som inbegriper hur rasism och fascism i ett folkvalt parlament ska bemötas", skriver Katerin Mendez, Feministiskt initiativ.
Följ Katerin Mendez på Twitter: @katerinmendez13
Undervalnatten sköljde en chockens våg över Sverige -Sverigedemokraterna hade mer än dubblat sitt väljarstöd.Journalistkåren försökte finna förklaringar, samtidigt som övrigariksdagspartier deklarerade att de även i fortsättningen skulleutestänga SD från politiskt inflytande. Det dröjde dock inte längeinnan det var annat ljud i skällan. Redan dagen efter valet gickKristdemokraten Yvonne Andersson ut och uppmanade sina partikollegoratt samarbeta med SD. Ytterligare ett par dagar senare lämnarModeraternas gruppledare Anna Kinberg-Batra ett möte med riksdagenstalman. I ett uttalande öppnade hon då upp för att tillmötesgåSD:s krav på posten som andre vice talman.
Redan undervalkvällen klargjorde SD:s partisekreterare Björn Söder att derasstorlek nu kräver att de tas på allvar och gjorde bland annatanspråk på andra vice talmansposten. Enligt praxis är detvisserligen så att talmansposterna tilldelas partierna utefter derasstorlek – det är däremot ingen rättighet. Hur posterna skafördelas är inte reglerat i riksdagsförordningen.
Därförfinner jag det anmärkningsvärt att såväl Alliansensom Socialdemokraterna står fast vid att talmansposterna skafördelas efter partiernas storlek varvid SD får posten degjort anspråk på. I dag fastslog riksdagen alltså att det ärviktigare att hålla på praxis än att hålla tillbaka fascistiskakrafter i vår riksdag. Jag menar att det var möjligt att nå ettannat beslut. Praxis och traditioner kan kringgås, ett exempel är2010 då Peter Eriksson från Miljöpartiet fick ordförandeposten iKonstitutionsutskottet trots att praxis varit att det störstaoppositionspartiet fått ordförandeposten.
Inom loppetav några ynka dagar har de andra partierna i Sveriges riksdag gåttfrån att vilja begränsa SD:s inflytande till att säga sig varaemot deras åsikter men villiga att ge dem en prestigefullpost. Riksdagens presidium arbetar med frågor som rör ledningen avriksdagen och dess arbete. Detta presidium utgörs av förstetalmannen och tre vice talmän. Som det ser ut i dag får alltså SDen post som innebär att SD kommer att få representera Sverigeinternationellt.
Oavsett deras storlek ser jag ingen anledning att tillåta ettfascistiskt parti, sprunget ur vitmaktrörelse, bli Sveriges ansikteutåt. Det skickar fel signaler såväl nationellt sominternationellt. Vi står inför ett svårt parlamentariskt läge somkommer innebära samarbeten över blockgränserna och troligtvis ävenen svag regering. Riksdagens övriga partier har tidigare varitväldigt tydliga i sin vilja att begränsa SD:s inflytande så långtdet bara är möjligt, nu har de valt att ta ett tydligt avsteg fråndetta.
Jag ser därför ett akut behov av en handlingsplan sominbegriper hur rasism och fascism i ett folkvalt parlament skabemötas. Ser vi tillbaka är det tydligt att det fungerat väldigtdåligt att sticka huvudet i sanden. I dag mer än någonsin måste vivara villiga att finna en gemensam hållning för att minska på SD:shandlingsutrymme. Ett förhållningssätt som är representativ föross som vare sig vill se SD i riksdagen eller normalisera rasismen.