Söndag 25 Jul
Stockholm

Saskia Sahlin: "Jag sträcker ut min hand till alla SD-väljare"

Saskia Sahlin
Saskia Sahlin. Foto: Privat/TT

"Jag ber personligen om ursäkt för att jag har hånat och förminskat de som gick med SD:s röstsedel till valurnorna och lovar att bidra så gott jag kan för att debatten ska hållas respektfull och relevant", skriver Saskia Sahlin.

Kommentera (10)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Följ Saskia Sahlin på Twitter: @SaskiaSahlin 

Det har gått en vecka sedan vi hade riksdagsval i Sverige. Jag lägger fortfarande mycket tid och kraft på att försöka formulera tankar och känslor inför det resultat vi vaknade upp till i måndags, då det mest samlats i en klump av vemod och det många redan har upprepat under den gångna veckan; ”varför?”

Jag behöver väl knappast ge någon närmare beskrivning av den tjocka dimma av sorg och modfälldhet som infann sig i lokalen på Hornstull Strand där Fi höll valvaka under söndagskvällen, då de omtalade 12,9 respektive 3,1 procent var ett faktum. 

Jag tror att långt ifrån alla feministas som har propagerat för rosa röster inför riksdagsvalet blev fullkomligt tagna på sängen eller särskilt lamslagna över att Fi inte klarade sig över 4 procent-spärren i år, men att SD:s valresultat kom som en vinande käftsmäll för oss och många andra, partitrogna eller ej, är tveklöst. Politik handlar för många om det som står en närmast, vilket kan vara en inkörsport till debatten, och i sin tur ge ett breddat perspektiv. Årets resultat om något har förmodligen varit en väckarklocka för många. "Alla har gått och blivit antirasister", analyserar Lucia Ramirez Tuesta i webbtidningen Al-Tid och uppmanar den svenska, vita medelklassen att inte nöja sig med att gå i demonstrationståg.

Mycket av det Ramirez-Tuestas diskuterar i denna artikel är jag fullständigt enig i. Nej, det räcker inte med att du kallar dig antirasist. Det kan vara lätt att slå ifrån sig, och värt att ifrågasätta sina egna mål och intressen. Vad vill du göra för en rättvisare värld?

Själv har jag nästan lika ivrigt som självaste "Inte rasist, men..." i åratal fyllt Facebook, Twitter och Instagram med hånfulla och arga tillmälen om hur rasistiska Sverigedemokraterna är. De sociala medierna har fullkomligt svämmat över av SD-motståndare och jag med många andra har läst, skakat på huvudet och likeat de bekräftande utläggningarna om att genomsnittet av SD-sympatisörerna är låginkomsttagare i glesbygden med lägre intelligensnivå. Jag har vänligt men bestämt bett dem av mina Facebookvänner som röstat blågult att ge sig tillkänna och/eller unfrienda mig. Jag har ställt mig i ledet under demonstrationerna och med värme av gemenskapen med mina jämlikar gastat "Ut med rasisterna" längs Stockholms gator. Allt detta av rädsla inför den alltmer normaliserade främlingsfientligheten. Jag borde ha vaknat upp tidigare. Men nu inser jag att detta duger inte längre.

För att nå ut till de hisnande 12,9 procent räcker det inte med att vi klappar oss på axeln och konstaterar att vi trots allt tillhör de 87,1 procent som inte har röstat på SD och avfärdar resten som en bunt puckon med någon form av främlingsfientlig-ism. Det är svårt när Jimmie Åkesson poserar med den kända anti-muslimen Babak-Avner Hejazi (bland annat känd för uttalanden som "Låt oss rikta våra gevär mot alla islamiska palestinska muslimer och få det gjort") på SD:s valvaka eller i direktsändning neka kännedom om järnrörsskandalen.

Men så länge vi ger SD-väljare (väljare; inte partirepresentanter) kalla handen, vägrar ge dem ordet i debatten, hånar dem för att vara misslyckade och kompromisslöst hävdar att vår åsikt är den enda rätta, bidrar vi till utfrysning och ett förstärkt "vi-och-dem" - språkets kanske farligaste begrepp men tyvärr också något som varit en viktig pelare för integrationspolitikens existensberättigande, och därmed adressen till dess misslyckande. Jag vill inte gå närmare in på det sistnämnda i dag, för jag har en fast övertygelse om att hur vi än beslutar att bemöta SD-sympatisörer, har vi en enorm flyktingvåg att vänta och vi behöver göra allt som står i vår makt att omfamna de som flytt för sina liv och sett mer av helvetet än vad du och jag har gjort eller någonsin kommer att göra. Det är vår medmänskliga plikt och hur gärna jag än önskar förstå SD-väljarna kan ingenting i världen rubba den övertygelsen.

Men jag kommer inte att be dig som röstat på SD att unfrienda mig på Facebook igen. Jag skulle däremot vilja be dig att ta debatten. Jag ber personligen om ursäkt för att jag har hånat och förminskat de som gick med SD:s röstsedel till valurnorna och lovar att bidra så gott jag kan för att debatten ska hållas respektfull och relevant. Jag måste dock tillägga att jag heller aldrig kommer att sluta göra motstånd till rasism eller annan på något sätt orättfärdig behandling av människor.

Saskia Sahlin,
Medlem i Feministiskt initiativ

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (10)
Kopiera länk
Dela