"HBTQ-personer är inte obotliga sexmonster"

Efter en snabb puss i kön på ICA så hör vi någon glatt fnissa till, vi vänder oss om och personen säger med en flörtig min att vi är då allt ett par riktiga gottegrisar, hela stämningen i kön blir med detsamma väldigt spänd och varken jag eller min sambo vet vad vi ska svara eller hur vi ska tolka det hela, vi ler lite skevt och säger lågmält – jaaaa.

Det är inte det att jag är rädd för att kyssa min kärlek inne på stans bästa café, jag skäms inte och jag är faktiskt inte så orolig för att en cheescake ska komma flygandes, jag har aldrig upplevt ett direkt hat från någon och har sluppit att få glåpord efter mig i korridoren. Men ändå så blir jag ibland nästan lite besvärad när tredje kyssen kommer inom på loppet av en minut, jag börjar skruva på mig och börjar titta mig lite omkring.

Barnet i huset på sex år har omöjligtvis missat att de två vuxna i huset båda har bröst och snippa, han är helt med på noterna och har aldrig tyckt det varit konstigt, att det även finns snippbärare som är killar och vice versa är något han heller aldrig brytt sig så mycket om. När jag berättar detta för folk så blir vissa väldigt besvärade och ibland även arga, för tydligen så får jag inte prata med honom om kärlek och att det är okej att hans kompis vill ha långt hår när han är kille.

LÄS MER: "MP: Normer och krav orsak till ökande psykisk ohälsa"

Hela anledningen till varför detta är så otroligt jobbigt är för att när vi pratar om HBTQ-personer så pratar vi enbart om sex. Och sex kanske inte ska vara ämnet vid matbordet med en sexåring, men det känns som att alla har missat att min kärlek till min sambo ser ut på precis samma sätt som alla andras.

LÄS MER: "SD-HBT: Kinkysex och fisting förstärker fördomarna om HBT"

Det finns ingen anledning till varför någon i kön på ICA ska känna att hen har rätt till att fnittra till lite extra när det är jag och hon som kysser varandra för det är något som hen egentligen bara har sett på någon porrsite. Det finns egentligen inte anledning till varför jag ska känna mig besvärad och oroad över att någon på caféet tycker att vi kysser varandra lite för mycket för vad vore ett café utan de nykära ungdomarna i hörnet? De har aldrig varit ett problem så varför skulle vi vara det? Anledningen till varför folk blir upprörda när jag säger att vår sexåring vet om att kärlek och kön inte bara finns på två sätt är för att det första som de tänker på är att jag har suttit och berättat hur vi ligger med varandra.

Men jag älskar min flickvän, vi är förlovade, vi pratar om att skaffa fler barn – om att gifta oss. Jag vet att hon är den jag ska vara med resten av mitt liv. Jag älskar hur hennes ögon glittrar till lite och nästan fnittrar när hon tittar på mig, för jag vet att hon älskar mig. Jag älskar hur vi inte bestämmer vem som ska göra vad i hushållet utan det flyter på utan att vi tänkt på det. Jag älskar att vi är precis som alla andra, och första gången vi träffades föll jag direkt. Vår kärlekshistoria är lika fin och ostig som alla andras.

Så snälla, låt mig kyssa henne så mycket jag vill på caféet, och snälla sluta tro att jag inte tar åt mig när någon kastar en kommentar med sexuella anspelningar – för min kärlek till henne handlar lika lite om sex som för ett heteropar. Vi är inte obotliga sexmonster som många verkar tro

Och fördöm mig aldrig för att jag pratar med barn om kärlek, det är det vackraste vi har.

Sissa Olsson