"Förhastat av Löfven att erkänna Palestina"

Då socialdemokraterna länge talat om att erkänna "staten Palestina", så var det kanske inte så förvånande när Sveriges nye socialdemokratiske statsminister Stefan Löfven i förra veckan valde att deklarera att Sverige som första EU-land nu avser göra just det. Reaktionerna har dock inte låtit vänta på sig. Det amerikanska utrikesdepartementet har kallat beslutet förhastat och i Israel befarar man att Sveriges agerande kan sprida sig. 

Hittills har Sverige följt EU:s linje som innebär att endast erkänna en palestinsk stat när det finns ett fredsavtal mellan Israel och den palestinska parten. Det har också varit viktigt för både Sverige och EU att Israels säkerhet kan garanteras. Detta kräver också att den Palestinska myndighetens ledarskap och Hamas erkänner Israels rätt att existera som judisk stat, ett krav som inte borde vara så svårt att gå till mötes, förutsatt att Hamas och den Palestinska myndigheten hyser demokratiska värderingar och vördar människors lika värde. 

Hittills har vi inte sett många bevis för det. Hamas är en terrororganisation som vill utplåna Israel. I dag har också Hamas ledarskap stort stöd hos den palestinska befolkningen och om det vore presidentval i dag skulle Hamas ledare Ismail Haniya bli president. Medan det palestinska ledarskapet haft svårt att erkänna Israels rätt att existera som judisk stat så erkänner dock en majoritet av Israels araber redan denna rätt.  

En judisk stat äventyrar nämligen inte etniska och religiösa minoriteters rättigheter utan snarare så är den judiska staten den enda stat i Mellanöstern där minoriteters demokratiska rättigheter alltid har tillgodosetts. 

För bara några veckor sedan stärktes de kristnas rättigheter ytterligare i landet då de gavs möjligheten att formellt identifiera sig som israeliska aramèer och inte bara som israeliska araber. Israel är först ut med detta i hela Mellanöstern och det välkomnas av många bland den kristna minoriteten i landet. Israeliska araber och andra minoriteter i Israel skyddas genom lagar mot rasism och diskriminering och de finns representerade i hela det israeliska samhället. 

Att araber har bättre arbetsvillkor i Israel och i bosättningarna än i Palestinska myndigheten har även palestinsk media rapporterat nyligen. Araber och andra minoriteters rättigheter och skydd i Israel står i stark kontrast till hur det i övrigt ser ut i samma region, där etniska och religiösa minoriteter som kommer i IS väg dödas, fördrivs och förslavas. Men det är inte bara IS som är ett bekymmer i Mellanöstern. Araberna i de palestinska områdena får sina rättigheter ständigt kränkta av den Palestinska myndigheten. I Sverige har vi även asylsökande som flyr undan denna myndighets förtryck och bristande rättssäkerhet. Människor riskerar att fängslas i Gaza för att de är homosexuella och i Ramallah i Judeen och Samarien (Västbanken) för att de är av en avvikande religiös eller politisk uppfattning. Barnen som bor i de områden som administreras av den Palestinska myndigheten kränks och misshandlas dagligen med antisemitisk och israelfobisk undervisning och media. Att indoktrinera barnen att hata är nämligen en form av misshandel, som sätter djupa spår i dem för all framtid. Barn ska garanteras att inte behöva växa upp i ett samhälle där myndigheterna indoktrinerar dem till att hata. En fungerande stat kan inte byggas av hat.

Man kan ju tycka att alla våra miljarder kronor som lagts på bistånd till Västbanken och Gaza kunde haft dämpande effekt mot hat och förtryck men tyvärr är det inte så. Ett snabbt ogenomtänkt erkännande av en palestinsk stat lär heller knappast ta i beaktande minoriteternas och barnens rättigheter och behov. Israels säkerhetsbehov är också viktigt att ta hänsyn till. Jag har själv med egna ögon sett hur litet och sårbart Israel är sett från Samariens höjder (på Västbanken). Därifrån kan hela centrala Israel hotas och man kan därifrån se och kontrollera Israels internationella flygplats och ett stort kraftverk vid kusten. 

Bara genom ett fredsavtal som efterlevs kan Israels säkerhet garanteras. Att säkerheten måste garanteras nämner Stefan Löfven även i sin regeringsförklaring: 

"Konflikten mellan Israel och Palestina kan endast lösas genom en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer. Den måste garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet. En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännande". 

Men ingen tvåstatslösning är framförhandlad ännu. Därför framstår det som fräckt och ogenomtänkt när Stefan Löfven konstaterar direkt därefter: "Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina".

Jag anser att det är svek mot EU:s linje att nu erkänna en palestinsk stat men det är framförallt ett svek mot de palestinska och israeliska barnens rätt att leva i fred nu och i framtiden. Nu verkar kraven inte tydliga mot den Palestinska myndigheten. Sverige bör vänta med erkännande tills det finns en palestinsk stat värd namnet att erkänna. Det kan bara bli möjligt om tydligare krav ställs från omvärlden på den palestinska parten. 

Om Sverige skulle erkänna en odemokratisk palestinsk stat som saknar genuin förståelse och respekt för mänskliga rättigheter och samexistens med sin judiska granne, riskerar Sverige att skicka en mycket oroande budskap tillbaka till Europa: Att antisemitism och en politik för att undertrycka demokratiska rättigheter lönar sig. Det oroar mig och borde verkligen oroa varje demokratiskt sinnad politiker och medborgare i Europa och världen. 

Tobias Petersson,
Talesperson för Perspektiv på Israel