"Nu får det vara nog med män som försöker läxa upp feminister!"

Som en i raden av otaliga artiklar där män ska diktera feminismen, läxa upp den, tala om hur den borde föras och vad feminister gör för fel, publicerades nyligen en artikel skriven av Arman Karégar. Där tar han upp den vanligt återkommande åsikten att män inte känner igen sig i den ”fina ideologin” feminismen, och att ”extremister” smutsar ner den.

Jag vill klargöra en sak. Feminismen är ingen ”fin ideologi” som en bara kan bekänna sig till och sen förkasta när den inte passar. Det är privilegierat att kunna göra så. Feminismen är en verklig kamp och ett analysverktyg för att se och genomföra förändring och bryta upp strukturer som genomsyrar hela vårt samhälle. För många feminister går den inte att välja bort när den känns obekväm. Vi kan inte gulla oss till förändringar. Kampen är inte lycklig, lätt och vacker.

En struktur som patriarkatet påverkar oss människor olika beroende på vilka egenskaper och tillhörigheter vi tilldelas från vår födsel. Med denna tilldelning och indelning i ”manligt” och ”kvinnligt” kommer också olika förväntningar på hur vi ska vara, vilka positioner vi har möjlighet att få i samhället samt hur vi kommer bemötas och behandlas. Detta missgynnar alla, men på olika sätt och olika mycket. Främst är det kvinnor och transpersoner som drabbas. Hamnar i skymundan. Inte får höras, inte tas på allvar och förminskas. Där det som anses ”kvinnligt” alltid värderas lägre.

Det är säkert många som menar det när att de säger att de vill att alla människor ska vara jämlika och lika mycket värda. Så som Arman Karégar säger att han inte är kvinnohatare och inte vill ha ett patriarkat. Men det hjälper knappast när dessa samhällsstrukturer fortfarande finns och styr våra liv. Feminismen behöver inte fler män som dikterar hur den ska vara och inte vara. Som säger att de är för jämlikhet och jämställdhet och sedan förväntar sig hyllningar och hurrarop för det.

Med detta sagt menar jag inte att män inte ska vara en del av feminismen. Snarare tycker jag att det är viktigt att fler män deltar. Jag till och med kräver att ni är med och kämpar för exempelvis jämställd och jämlik makt och resursfördelning. Det räcker inte med en bekännelse att ni är för jämlikhet och jämställdhet. Jag kräver att ni inte dikterar en kamp som inte är er i första hand. Då kommer det återigen att ske på patriarkala villkor.

Kampen mot patriarkatet går huvudsakligen ut på att kämpa mot den struktur där män är överordnade andra, att män då inte kan diktera denna kamp säger sig självt. Feminismen är inte bekväm. Ska inte vara det. Den ska skava. Det betyder nämligen att något behöver förändras. Och att beskylla ”extremister” för att förstöra för feminismen är att förminska dessa människors röster. I feminismen måste alla röster få höras, allra mest de som annars hörs minst.

Likt Arman Karégar tycker jag också att det nu får vara nog! Det får vara nog med män som berättar för feminister hur vår kamp ska föras och vad den går ut på. Feminism missgynnar inte kvinnor. Feminism är en frigörelse för alla när den omsätts i praktiken. Även för män.

Amanda Reichbauer