"Kvinnor har samma rätt att vistas i moskén som männen"
Cherin Awad: "Visa oss att ni inte är kvinnofientliga, att ni, precis som profeten Mohammed (gfvh) påminde er i sin avskedspredikan, tar hand om oss."
Cherin Awad är 29 år, tvåbarnsmamma, jurist och undervisar i Uppsala Moské
Wa mo’tasima!
Kvinnor har en självklar plats i moskén. Om du inte håller med kan du sluta läsa nu. Om du håller med, snälla fortsätt läsa, jag vet att inlägget är långt, men jag behöver din hjälp.
Jag har verkligen dragit mig från att skriva detta. Jag har tänkt på det i flera månader, gjort istikhara. Försökt medla, diskutera, kompromissa. Jag har försökt argumentera med religiösa argument, med rationella argument, med humana argument. Det går inte. Någon gång måste det vara nog. Idag är det nog.
Jag flyttade till Uppsala år 2003. Jag kommer från Linköping och var aktiv i den muslimska ungdomsföreningen där. Vi hade en fantastisk sammanhållning, i alla fall på den tiden. Alla som ville göra gott blev uppmuntrade. Därför var det smått chockartat när jag insåg att gubbarna i Uppsala Moske inte alls hade samma inställning till oss (kvinnor, ungdomar, oliktänkande) som gubbarna i Linköping.
Jag har undervisat i Uppsala moské sedan år 2003 med kortare avbrott. Det har alltid varit problem med styrelsen i moskén. Sedan ett halvår tillbaka har trakasserierna från styrelsen i Uppsala moské varit så intensiva mot oss kvinnor att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Styrelsen i moskén har av outgrundlig anledning bestämt sig för att vi kvinnor inte är välkomna i moskén. Man har gjort alltifrån att låsa ut oss så vi inte kommer in i moskén till att låsa in oss så vi inte kan röra oss fritt i moskén. Man har svurit åt oss, skrikit åt oss, anklagat mig för att tjäna pengar på lektionerna, man har stått och stört våra föreläsningar genom att stå och ropa åt oss under en hel kvart. Man har sagt att det är haraam, förbjudet för oss att vistas i moskén. Jag fick senast idag höra att jag var en dålig kvinna som inte visste min plats. Jag har blivit puttad på. Jag har anklagats för att jag undervisar i kvinnors rättigheter. Jag har blivit anklagad för att vara shia. Jag har fått höra allt.
Jag har försökt att skydda systrarna som kommer till moskén och försökt bråka så att de inte märker det. Men de senaste veckorna har de liksom gått till attack inför dem alla.
Bakgrunden är att vi i perioder är väldigt många kvinnor som kommer till mina föreläsningar på söndagar kl 15. Alhamdulillah. Ett problem som uppstår är att det lilla rum som finns på kvinnornas sida är på tok för litet för oss. Vi låg stadigt på ca 50 personer innan sommaren. Kvinnornas bönerum rymmer oss men eftersom det är öppet så störs de resterande bedjande (läs männen) när vi håller föreläsning. Lösningen har varit att vi vistas i ett större rum som finns i en annan del av moskén. För att nå den delen måste vi korsa det stora utrymme som leder till männens bönerum. Det tar ca 5 sekunder att passera. Och det är det som är den stora synden som gubbarna i Uppsala moskés styrelse inte klarar av. Att se en kvinna. Förvisso täckt i hijab, men ändå. En kvinna. Man skulle kunna tro att detta inte var ett problem. Särskilt som profeten Mohammed (gfvh) inrättade moskén i Medina på så sätt att män och kvinnor bad i samma rum.Jag vill tillägga att detta kvinnohat bara verkar vara riktat mot muslimska kvinnor. Innan valet hade man inga problem med att bjuda in kvinnliga ickemuslimska politiker (vilket alltså jag tycker är bra) och sitta och diskutera med dem i samma rum som det alltså är förbjudet för mig och de andra systrarna att sitta i. På tisdag denna vecka är moderata politiker inbjudna att sitta och myspysa i samma rum som det är haram för mig att vistas i.
Så vad vill jag med detta? Nästa söndag är det föreläsning igen, klockan 15.00. Vi vill vara i moskén, utan att bli attackerad av gubbar i moskén. Så: Systrar, snälla dyk upp. Men mer än så: bröder, ja du som läser detta, det är din syster, din mor, din fru, din dotter jag undervisar. Och jag älskar varenda en av mina stundenter. Och idag, när tårarna vällde fram så var det din fru, din dotter, din syster och din mor som gav mig tröst, som sa att de stod bakom mig trots alla trakasserier jag får utstå från moskén. Min önskan är att du dyker upp nästa söndag. Stå där med oss och visa att vi har rätt att vara i moskén, precis som du. Jag ber dig. Ställ upp för oss för vi behöver hjälpen från våra bröder. Visa oss att ni inte är kvinnofientliga, att ni, precis som profeten Mohammed (gfvh) påminde er i sin avskedspredikan, tar hand om oss.
Tack för att du tillåtit mig ta så mycket av din tid. Jag hoppas du sprider detta och att jag får se några bröder i moskén på söndag kl 15, för vi kommer inte sluta och om det innebär att vi ska sitta i männens hall resten av tiden, so be it.
Till er moderater som ska träffa styrelsen på tisdag, vet att du sitter på den stol jag och mina systrar förvägras sitta på. Bara för att vi är muslimska kvinnor. Enjoy.
Cherin Awad
--
Den här texten publicerades ursprungligen som en statusuppdatering på Cherins Facebook.
