"Det finns inga sunda ideal, Kappahl"
Camilla Sten: "Smala kvinnor kan vara sunda. Kurviga kvinnor kan vara sunda. Vi kan låtsas att idealet handlar om hälsa, men det är långt ifrån sanningen."
Kappahl har hamnat iblåsväder på grund av en skyltdocka med synliga revben. När dekonfronteras med bilderna så säger de att det är en docka somhåller på att fasas ut, då de vill ha dockor i ”större storlekän vad som är praxis i branschen”. Detta för att de vill sändaut ”sunda signaler”. De behöver inte säga att kvinnor medsynliga revben inte är sunda. Det förstår läsaren i alla fall.
Kampenmot det ”smala idealet” går långt tillbaka, och varje årannonseras det att den är vunnen, att vinden har vänt. Oftast pågrund av att ett modemagasin gjort ett uppslag medplus-size-modeller, eller att ett stort märke haft med en kurvigmodell – en ”riktig kvinna” - i en visning. Det nya ”sundaidealet” förklaras vara här, och ställs underförstått mot detgamla, osunda idealet. Gott mot ont. Hälsosamt mot ohälsosamt.Stort mot litet.
Ien värld präglad av ideal går det inte att vinna. Antingen är dusmal, ett offer för skönhetsindustrin, och då får du lära digatt leva med ständiga antydningar om ätstörningar, med att jagasav bilder som trumpetar ut att riktiga kvinnor har kurvor. Eller såär du kurvig, och tvingas acceptera att överallt mötas av bilderoch reklam som påminner dig om att du inte duger, utstå värderandeblickar varje gång du äter någonting. Det är en tävling utanvinnare i vilken ingen kan minnas att de gått med på att delta.
Skönhetenär idag, för en kvinna, inte ett medel eller ett mål – det ären plikt. Se till kommentatorsfält, till internetforum, tillhatmejl. Det värsta en kvinna kan vara är ful. Det är den ytterstaförolämpningen. Inte sällan används det i koppling till hot omsexuellt våld – ”du är så ful att du borde vara tacksam överatt bli knullad”. Det är både brott och straff. En kvinna sominte är vacker förbryter sig mot den yttersta av oskrivna lagar. Enkvinna som sagt eller gjort någonting som inte uppskattas degraderasgenom att kallas oattraktiv. Så oerhörd är fulheten att den fylleralla funktioner. Kanske är det inte skönheten vi jagar; kanske ärdet fulheten vi flyr från.
Förmodligenär det därför vi känner behovet av att trycka ner varandra. Fördet är en tävling utan vinnare - men du kan se till att inte liggasist. Genom att förolämpa och distansera oss från andra kan vi fören kort stund upphöja oss själva. Skönhet existerar på en skala –vi är endast vackra och fula i relation till varandra. Och iställetför att söka oss till dem som bättre än någon annan skulle kunnahjälpa oss att bryta oss fria från sunt och osunt, från fult ochvackert, från smalt och kurvigt, sparkar vi på dem i ett desperatförsök att komma före.
Smalakvinnor kan vara sunda. Kurviga kvinnor kan vara sunda. Vi kan låtsasatt idealet handlar om hälsa, men det är långt ifrån sanningen.En klädeskedja som förespråkar ett ”sunt ideal” kommer inteatt frälsa oss från den ständiga känslan av att inte duga till.Det är idealet i sig – tävlingen i sig – som är problemet,inte vilken form den tar. De enda som kan frigöra oss från den ärvi själva. Och vi kommer aldrig att uppnå det genom att trycka nervarandra.
Camilla Sten
