"Till dig som påstår sig vara 'ointresserad' av politik – Fan ta dig!"

”Jag bryr mig inte om politik” säger du, i samma tonfall som du skulle ha sagt att du inte tycker om skaldjur, eller att du inte tittar på sport. Som att det är någonting man kan vara ointresserad av. Som att du tror att det inte kommer att påverka ditt liv, som att du tycker att det är för långt borta för att betyda någonting. Egentligen. Jag har aldrig förstått dig.

Jag har aldrig förstått hur politik kan verka oviktigt, eller ointressant. Krångligt, kanske. Tradigt, visst. Deprimerande? Ja, ofta. Men ointressant? Politik lägger ramverket vi lever våra liv inom. Politik ligger bakom allt. Vägarna du kör på, momsen du betalar, hur mycket av din lön du får ut, vilken typ av vård du har rätt till, vilken typ av skola du kommer att skicka dina barn till. Att du har rätt till vård alls. Att du har rätt till utbildning. Att du har rätt till din egen kropp och din egen röst.

Men du ”bryr dig inte om politik”. Det är som att du inte förstår vilket privilegium det är att kunna säga de orden högt.

När den hemliga polisen kommer och hämtar dina föräldrar mitt i natten kan du inte inte bry dig om politik. När bomberna faller kan du inte inte bry dig om politik. När dina rättigheter tas ifrån dig kan du inte inte bry dig om politik. Att kunna inte bry sig om politik är en produkt av 200 års fred och 100 års demokrati; att kunna inte bry sig om politik är ett privilegium du inte gjort någonting för att förtjäna. 

Det är inte bara naivitet, och det är inte bara bortskämdhet. Det är en förolämpning. Människor dör varje dag i kampen för någonting du fått med födseln. Någonting du valt att slänga bort som om det inte betydde någonting. För att du är ”ointresserad”.

Det här landet befinner sig vid ett vägskäl. Det är dags för oss att välja vart vi vill ta vägen. Om vi vill hålla fast vid en tanke, en dröm om alla människors lika värde, om rätten för alla människor till ett gott liv. Eller om vi vill gå med rädslan. Om vi vill ge efter för den taggiga ilskan. Om vi hellre vill värna om ett idealiserat Sverige som aldrig varit, än bistå människor av kött och blod.

Så låt mig säga det nu, till dig som inte bryr dig om politik: fan ta dig. Fan ta dig för att du är så bortskämd, fan ta dig för att du inte ser vilken dyrbar gåva du fått, och fan ta dig för att du inte utnyttjar den. Fan ta dig för att du är för lat, eller för rädd, eller för naiv för att våga kämpa. Fan ta dig för att du ikväll kommer att sätta dig i en fåtölj och titta på nyheterna och se ett nyval framtvingat av ett nyfascistiskt parti utspelas framför dina ögon och tänka: det löser sig nog, det där.

”Det enda som är nödvändigt för att ondskan ska segra är att goda människor ingenting gör.” Föreställ dig morgonen den 23 mars. Föreställ dig ett nytt Sverige. Ett hårdare Sverige. Föreställ dig barn som skickas tillbaka till krig, föreställ dig familjer som slits isär, föreställ dig desperata människor som tyst gråtandes tvingas in i ett flygplan. Föreställ dig censur. Föreställ dig hat.

Föreställ dig att ställa dig framför spegeln och se dig själv i ögonen och veta att du ingenting gjorde. Kommer du att kunna kalla dig själv en god människa, då?

Camilla Sten