Fredag 7 Maj
Stockholm

"Polisens register över kvinnor är ett resultat av patriarkatet"

Andrea H. Bustos: "När polisen börjar värdera kvinnors rädsla, ålder eller attityd efter att de utsatts för misshandel är det något som är allvarligt fel"

Kommentera (7)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer

 Minfeed fylls utav nyheten om att polisen i tio år har fört registeröver kvinnor som anmält att de blivit misshandlade. Mellan två ochtre tusen kvinnor har blivit kartlagda av polisen till följd utavatt de anmält brott. Subjektiva upplevelser från poliser har förtsin i registret och kvinnorna beskrivs bl.a. som "knepiga","krångliga" och "speciella". Dessutomregistrerats irrelevanta uppgifter om kvinnornas trosuppfattning,etnicitet och psykiska diagnoser. Registret saknar tillstånd ochligger utanför polisens vanliga anmälningssystem. Kontaktade förkommentarer från poliskåren antingen tiger eller ljuger om att defått tillstånd för att registrera dessa kvinnor, vilket de absolutinte har.

Närjag läser nyheterna från SR är jag tvungen att flertal gångerkolla dagens datum, för att försäkra mig om att det här inte ärnågot dåligt första april skämt. Men det är det inte. Det är såverkligt att det nästan går att ta på.

"Målsägandenär mycket speciell, det känns nästan som att det är denmisstänkte som är offret"

"Koranenstyr allt... Arabisk kultur."

”Samtalmed utredaren. Hans uppfattning är att det största brottsoffret ärmannen själv. Utredarens uppfattning är inte att mannen är farligför kvinnan.”

”Honär mycket rädd och rädslan står inte i proportion tillriskbedömningen.”

”Haren ’kaxig’ attityd.”

”Bådaparternas historia trovärdig men kvinnans historia är lite’kryddad’.”

"Målsägarenär troligen inte helt sanningsenlig... Ärendet avslutas.”

”Målsägarenär med i någon typ sekt, okänt vilken. Avslutas.”

”Louiseär en liten flicka med problem. Ärendet inget för oss.”

”Målsägarensrädsla står inte i relation till det inträffade brottet.”

"Målsägande­mytoman. Kvinnan verkar ha vissa ­psykiska besvär enligtmin uppfattning”

Jagstirrar på min datorskärm med avsky. När jag följertwitterdiskussionerna under hashtaggen #kvinnoregistret känns detsom mitt inre blir svartare och svartare för varje tweet jag läser.Det som gör allra ondast i mig är att jag ser kvinnor som uttryckerlättnad över att de inte anmält sina förövare. Någonstans inommig finns en tanke om att rättsväsendet skulle gynnas utav att allabrott som begåtts anmäls. Men om priset för kvinnor för att göraen anmälan är att registreras, förlöjligas och undervärderas, dåär det alldeles för högt. Jag kan inte klandra dom. För jagförstår dom. Att kvinnor inte anmäler brott i nära relationer föratt en inte litar på myndigheter blir plötsligt helt berättigat.Följden utav det blir att våldsutövare går fria ochkvinnomisshandel i sin tur normaliseras.

Jagkommer över en artikel om att just kvinnomisshandel toppar listanöver polisens vanligaste brott utanför tjänsten och rädslanbörjar krypa inom mig. Är kvinnoregistret till för att skyddapolisers våldsutövande utanför arbetstid? Det är ingen hemlighetatt interna utredningar inom polisen sällan leder till åtal ochnågot säger mig att kvinnoregistret är ett sätt för poliskårenatt hålla varandras ryggar. Det är maktmissbruk på hög nivå somförsiggår. Vad är det då för samhälle vi lever i? Om vi intekan lita på polisen, vilka ska vi då lita på?

Efternyheter om att polisen fört register på aktivister, romer ochmisshandlade kvinnor ligger mitt förtroende för den myndighet somska skydda oss från allt det onda just nu på noll. Och det somskrämmer mig mest är vetskapen om att det säkerligen finns ettflertal oberättigade, olagliga register till. Står jag med i någotregister? Står min pappa som flykting med i något register? Jag vetinte. Men tanken sätter skräck i mig.

Närpolisen börjar värdera kvinnors rädsla, ålder eller attitydefter att de utsatts för misshandel är det något som är allvarligtfel. Det här går inte att skylla på en eller två idioter ipoliskåren. Det är ett fel i systemet, i strukturen. Att kvinnorsupplevelser reduceras och förminskas är bara ännu ett bevis pådet patriarkala samhället vi lever i och inte minst på denmachokultur som råder inom poliskåren. Det äcklar mig.

Jaghar svårt att sätta ord på det jag känner just nu. Men något jagvet är att det kommer ta lång tid innan jag litar på lagens långaarm igen.

AndreaH. Bustos

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (7)
Kopiera länk
Dela