Måndag 10 Maj
Stockholm

Mattias Goldmann: "Är moralkakor bäst för klimatet?"

Mattias Goldmann.
Mattias Goldmann. Foto: Fores

REPLIK. Mattias Goldmann, vd Fores: "Stina Bergström skriver på Nyheter24 om klimatfrågan som en fråga om ”Global rättvisa”. Det är en argumentationslinje som är dubbelt tveksam".

Kommentera (1)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om debattören

Mattias Goldmann är vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores. Han twittrar på @mattiasgoldmann. Även Fores finns på Twitter under @fores_sverige.

Det är lätt – och viktigt – att dela Stina Bergströms engagemang för klimatet, och i Lima har vi kämpat sida vid sida för ett tufft och långsiktigt klimatavtal. Men hennes profilering av klimatfrågan har hittills inte varit framgångsrik – är det inte dags att byta argumentationslinje?

Miljöpartiets miljöpolitiska talesperson Stina Bergström skriver på Nyheter24 om klimatfrågan som en fråga om ”Global rättvisa”. Det är en argumentationslinje som är dubbelt tveksam.

För det första finns det ingen enhetlig och allmänt accepterad definition på global rättvisa – och miljöpartiets förslag på hur den skulle utformas skulle knappast vinna global eller ens nationell majoritet.

För det andra vet vi efter många års försök att rättviseargumentet inte är särskilt effektivt när det gäller att förändra beteendet hos individer, näringsliv eller politiska partier. För alltfler företag är nu omställningen till förnybart och effektivt lönsamt, för många privatpersoner är bytet en fråga om livskvalitet. Dessa drivkrafter försvåras när miljöpartisten nu ensidigt förlitar sig på rättviseargumentet.

Bergström går till frontalangrepp mot Alliansen; ”Efter att samarbetsregeringen tagit över från Alliansen agerar nu Sverige äntligen ansvarsfullt i klimatförhandlingarna.” Klimatminister Romson tonar ned skiljelinjerna just när det gäller klimatförhandlingarna, och avser fortsätta Alliansens två initiativ; samarbetet för att minska utsläpp av kortlivade gaser, samt New Climate Economy som visar på omställningens lönsamhet. Skillnaden i stöd till Gröna Klimatfonden, som Bergström lyfter fram, är i praktiken 200 miljoner kronor år 2015. Värdefullt förvisso, men knappast den kursändring Bergström påstår.

Det är också i grunden fel att likställa Gröna Klimatfonden med klimatfinansiering. Mycket mer sker dels inom FN, med t.ex. den befintliga, välfungerande men underfinansierade Anpassningsfonden. Här saknas ett resonemang från Bergström om varför man så ensidigt prioriterat en fond som ännu inte fungerar och vars effektivitet vi tills vidare måste sätta frågetecken för.

”Föregå med gott exempel” ser Bergström som Sveriges roll, och det är lätt att hålla med.

OECD kallar Sverige för ”världsmästare i decoupling”, att minska utsläppen samtidigt som tillväxten ökar. Just denna typ av förebilder efterfrågades i Lima, men de blir förstås lättare att driva om man inte – som Bergströms parti – ifrågasätter både utsläppsmåttet och tillväxtbegreppet.

Bergström vill konkretisera det goda exemplet till ”Minska oljeberoende och klimatpåverkan” samt ”100% förnybar energi”. Det är till förväxling likt förra regeringens världsledande mål ”fossilbränsleoberoende fordonsflotta”, som jag själv fick presentera i Lima med mycket positiv respons från utvecklingsländer som tilltalas av bredden i anslaget.

”Sätta upp tydliga och bindande mål för utsläppsminskningar i Sverige”, vill Bergström. Jag med; och jag är ledsen att vi i nuläget inte var ett exakt mål för år 2020, inget mål alls för 2030 eller 2040 och för 2050 bara det löst hållna ”ingen nettopåverkan på klimatet”.

Vår roll som förebild blir starkare med konkreta och långtgående egna mål, och det hastar eftersom det som ska antas i Paris i december ska tas fram under våren.

Mattias Goldmann,
Vd för tankesmedjan Fores

Kommentera (1)
Kopiera länk
Dela