Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

"Prioriterar du nationell eller internationell solidaritet?"

Frans Sporsén, ordförande CUF Göteborg
1 av 1

Frans Sporsén, ordförande CUF Göteborg

Privat

Debatt | 15/01/2015 16:05

Frans Sporsén: "Sverige bör självklart vara en vårdande frizon för de som flyr från krig, men som UNHCR även säger så måste vi ha en alternativ väg in i Sverige för de som vill självförverkliga, och inte bara bli omhändertagna"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Sverige har en långhistoria av en stark välfärdsstat som bekämpar klasskillnader ochfrämjar ett mer jämlikt samhälle. I dagens läge fungerar dockdenna jämlikhetsstrategi som ett sällsynt privilegium som bara delyckligt lottade föds in i, eller har turen att få. Socialaskyddsnät, avgiftsfri utbildning (med ersättning), och kraftigtsubventionerad sjukvård i all ära; men folk flyr inte till Sverigeför våra bidrag, de flyr till Sverige för vårt välstånd.

Den (köpskraftsjusterade) medelinkomsten per månad i de mestfattiga länderna i världen är runt 1000 kr, motsvarande siffra förSverige är minst tjugo gånger högre. Ett “skitjobb” för en“slavlön” kan för någon som kommer från söder om Saharainnebära en tiofaldig ökning i levnadsstandard jämfört med i sitthemland, även om hen fortfarande tjänar tio gånger mindre ännågon på Söder.

Inom integrationsområdet har vi två problem som är delar av ett övergripande problem: Vi har enbostads- och hyresmarknad som är så reglerad att det sällan ärlönsamt att bygga bostäder, framförallt inte hyresrätter, trotsen enorm efterfråga. Bullerregler, parkeringskrav ochhandikappsanpassning ner på millimetern är bara början, de somvill bygga möts av en vägg av byråkrati och sedan överklagelser,istället tar kommuner på sig ett ansvar de sällan lever upptill.

Hyresrätter efterfrågas, men hyresregleringarnasubventionerar hyresrätter inne i centrum på bekostnad avhyresrätter i förorterna, något som går ut över invandrare sominte har stått i kö sedan födelsedagen.

Det finns enkonservativ syn på stadsbilden som driver upp priserna inne istadskärnan in absurdum. Jag tror personligen att avreglering ochfler höghus i centrum hade löst både bostadsbristen ochsegregeringsproblemet. Länder som förlitar sig mer på marknadenhar de facto mindre bostadsbrist.

Vi tillåter intemänniskor att arbeta för löner som är mer än tio gånger högre (köpkraftsjusterat) än medellönen i deras hemländer, allainvandrare måste få en lön i nivå med kollektivavtalen.Kollektivavtalen må vara en godhjärtad tanke, men de stänger utemänniskor som inte har tillräcklig erfarenhet eller lönsamhet. LOhar nästintill monopol på allt arbete som en nyanländ invandrarekan arbeta med. I praktiken innebär detta att segregationen ökar,och därefter får skattebetalarna betala för de problem som kommerutav denna arbetslöshet.

En invandrare från ett fattigt landkonkurrerar inte alltid med samma meriter som en svensk, men dekan mycket väl tänka sig att göra arbetet billigare eller jobbalängre timmar, för att få en fot in på svenskaarbetsmarknaden. Det allra största problemet hör ihop medförgående.

I slutändan bryr sig nuvarande politik (somalliansen har försökt avreglera) mer om nationella klasskillnaderän att bekämpa internationell fattigdom.

Svenska statensutvecklingsbistånd till fattiga länder har föga effekt påtillväxten och i många fall kastas pengar rätt in i elden. Detstora problemet ligger i regeringarna i U-länderna och de socialainstitutioner som råder där. Vi har inte mycket påverkan påförutsättningarna i andra länder, och vi kan inte ageravärldspolis, men vi kan erbjuda hemvist för de som vill fly. Omhela världen hade öppna gränser räknar man även med att detskulle öka världens BNP med 67-147 %. Det är således inte människornasom saknar potential, det är staterna som inte ger utrymme förindividen att utvecklas. Vår besatthet av ekonomisk jämlikhetinom landet gör oss blinda för omvärlden.

Vi har enopinion, inte bara i Sverige, utan i hela Europa som fördömermuslimer, och efter händelserna i Paris göds hatet. Det äralltid fel att skuldbelägga en hel grupp för vad en fruktansvärtliten minoritet står för, men att kritisera människorna och inteidéerna är värre. Händelser som dessa väger tyngre för oss iväst när de sker hos våra grannar, men händelser som dessa ärvardag i många av de länder som folk flyr från.

Dagen efter detandra attentatet i Paris dödas 2 000 civila av terroristgruppen BokoHaram i Nigeria, en händelse som nästan inte nämns i västerländskamedier.

Samtidigt som Hebdos lokaler blir stormade såfår Raif Badawi tusen piskrapp för att ha startat sidan “SaudiArabian Liberals”. Människor flyr inte bara av ekonomiskaskäl, de flyr inte heller nödvändigtvis från ett våldsamt krig,utan i många fall från ett krig mot den fria tanken.

Sverige börsjälvklart vara en vårdande frizon för de som flyr från krig, mensom UNHCR även säger så måste vi ha en alternativ väg in iSverige för de som vill självförverkliga, och inte bara bliomhändertagna.

Frans Sporsén
ordförande CUF Göteborg

Håller du med?