"Låt Danuta få bli en symbol för framtiden"

Det är den 13 april1985. I Växjö är en nazistisk demonstration i full gång ochtusentals människor med olika politiska åsikter har samlats påStortorget för att få sina röster hörda. Plötsligt får enfanbärande demonstrant från det nazistiska Nordiska Rikspartiet enhandväska i huvudet. 

Avsändaren är den polskfödda DanutaDanielsson, vars mamma var en fångarna i de tyskakoncentrationslägren under andra världskriget. En fotograf lyckadesfånga gärningen på den bild som senare kom att bli världskändoch kallad för “Kvinnan med handväskan”.

Nu finns förslag på attuppföra en staty till minne av händelsen och Kulturnämnden i Växjöhar avsatt 1,5 miljoner kronor till projektet. Jonatan Rundqvist ärspråkrör för Grön Ungdom i Kronoberg och ledamot i Kultur- ochFritidsnämnden i Växjö. I en debattartikel på Nyheter24 sägerhan att han anser att statyn inte borde uppföras. "Förmig handlar det i slutändan om en olaglig handling som utförs moten person som har lagens rätt mot sin sida”, skriver han. Minåsikt är helt tvärtom. Jag tycker att statyn borde uppföras. Förmin del handlar det inte om tekniska detaljer som kostnadsfrågor somockså lyfts upp i artikeln, utan en fråga om moral och etik.

Rundkvist anser att statynföreställer politiskt våld, och att han inte kan ställa sig bakomdetta. Jag förstår resonemanget, det går aldrig att rättfärdigavåld. Men faktum är att omkring 6 miljoner människor dödadesunder Förintelsen. Jämför denna fruktansvärda handling med att fåen handväska i huvudet. Det är utöver detta inte svårt att förståatt kvinnans frustration inte är tagen ur luften, utan faktiskt harkänslomässiga och personliga band. Trots allt hade hennes mammafaktiskt suttit i ett tyskt koncentrationsläger. 

Jag har för övrigtpersonligen svårt att se att statyn på något sätt skulle uppmanatill våld. Jag tror att de flesta invånare i dagens Sverige kännertill bilden och dess mening, och har svårt att tro att den skullemissförstås ens av någon som inte känner till händelsen.

Dessutom är ju frågan omdet verkligen stämmer att den nazistiska demonstranten hade lagen påsin sida. FN:s rasdiskrimineringskommitté, ICERD, har nämligenriktat stark kritik mot hur Sverige bekämpar hatbrott. Bland en radandra punkter är man oroade över att den retorik som kränker ochhotar etniska minoriteter faktiskt ökar. 

Tiden för diskussion ärminst sagt inne, i ett hett politiskt klimat där åsikter vädrassom aldrig förr. Starka högervindar blåser i Europa, allt flerextrema partier tar plats vid makten och antisemitismen är etthögaktuellt ämne. Kanske skulle det bli ännu ett bakslag för enredan utsatt folkgrupp om de inte ens får rätten till statyn ochdärigenom en del av sin historia. 

Vi får faktiskt inte glömmaprecis det - att handlingen har fått stor historisk betydelse, bådei Sverige och världen. En handling med så stor genomslagskraftförtjänar uppmärksamhet.

Låt Danuta Danielsson fådet beaktande hon förtjänar för sitt hjältemod, och uppför denomdiskuterade statyn. Låt den bli en symbol för att vi i framtidenmåste, och faktiskt kan, stå upp mot alla former avfrämlingsfientlighet, nazism och rasism - om än inte med våld.

Johannes Gustavsson,
frilansjournalist