Förbundet Allt åt Alla: "Vi ber inte om ursäkt"
Förbundet Allt åt Alla: "Staten känner sig hotad av oss"
NärTorbjörn Jerlerup pekar ut Förbundet Allt åt Alla som envåldsbejakande extremistisk organisation handlar det såklart inteom att organisationen ”bejakar” våld. De bevis som ges för organisationens hyllande av våld är i det närmaste skrattretande.Nästan en tredjedel av Jerlerups text berör en helt annanvänsterorganisation och i ett försök att tillskriva Allt åt Allaarrangörsskapet för en urspårad “Brytfest” i Lund våren 2014hänvisar Jerlerup till en artikel i Sydsvenskan. Artiklen nämnerinte ens Allt åt Alla.
Detär också uppenbart att Jerlerup, när han läser texter somproducerats av Allt åt Alla, inte lyckas få ett grepp om denåtskillnad som görs mellan den organiserade fascismens fysiska hotoch det strukturella våld kapitalismen innebär; men trots detta ärvårt påstådda likställande mellan fascism och kapitalism ett avhans kärnargument. Det är med andra ord en tunn debattartikel somsaknar substans flera punkter.
Dettaär dock inte det viktiga i sammanhanget. Vi förstår nämligen heladen här diskussionen på ett helt annat sätt än TorbjörnJerlerup. Vi undrar vad det från början är som gör att ettstatligt projekt av detta slag intresserar sig för Allt åt Alla.Varför försöker staten inkludera Allt åt Alla på samma lista somIslamska staten och nazistiska sekter med ett stort antal mord pånacken? Vad är det som gör att statliga projekt tvingas hitta pånyord som “våldsbejakande”? Varför nöjer man sig inte med attangripa de antifascistiska grupper som är öppet organiserade kringen våldsam praktik?
Svaretär enkelt. Trots att Allt åt Alla knappast hyllar ellerromantiserar våld har organisationen utvecklat ett strategisktkoncept som under rätt omständigheter kan utmana viktigasamhällsintressen. Staten känner sig hotad av Allt åt Alla pågrund av kvartersorganisering, den ledande rollen istudentockupationerna mot stiftelsereformen och att migranter bemötssom politiska subjekt snarare än ständiga offer.
Syftetmed det statliga extremistprojektet, och likväl Jerlerups ohederligaargumenterande, är att begränsa sociala rörelsers handlingsutrymmeför att göra om dessa till väluppfostrade lobbyister. Strikt ochväluppfostrad politisk lobbyism är såklart en effektiv metod attsyssla med för de som redan besitter resurser och inflytande men detär inte så social förändring skapas, och det är inte så Allt åtAlla fungerar. Vi kommer aldrig börja be om ursäkt för att viutmanar maktstrukturer.
Carl Dürnberger,
Matilda Renkvist Quisbert,
Allt åt Alla Malmö och Lund
