"Vilka företräder ni egentligen, Svenskt Näringsliv?"

Den Svenska modellen baseras på attkollektivavtal sluts mellan fack och arbetsgivare. Mellanlönearbetare och ägare. En modell vi bör vara stolta över, vårdaömt och kämpa för tillsammans. 

Min uppriktiga uppfattningär att bägge parter varken är jämbördiga eller slåss för attbehålla modellen. Näringslivet har under lång tid försökt slåin kilar i den svenska modellen, tillsammans med styrande politiker.Förslag som mynnar ut i att öka konkurrensen mellan arbetstagare,minskad rätt till att stödstrejka och en kraftigt försämrada-kassa är några exempel.

Svenskt Näringsliv verkar drivaidén om fri konkurrens på arbetsgivarens villkor och inte allssätta sina egna medlemsföretag i fokus. Gång på gång harnäringslivet tagit fighten för företag som inte tecknatkollektivavtal. Gång på gång går de ut och försvararrättigheterna till att inte vara en del av den svenska modellen. 

Den svenska modellen ska bäras upp av två parter ochstöttas av den tredje, politikerna. Men under en lång tid har visett hur en utav de två huvudparterna släppt greppet för att läggaöver mer ansvar på facken. Jag tycker det är dags att näringslivettydliggör sin ställning till modellen. 

Än en gång så harnäringslivet gått ut i försvar för sina icke-medlemmar. Dennagång handlar det om schyssta villkor i offentlig upphandling. Ettförslag som näringslivet är starkt kritiska till, då de hellreser villkorslös konkurrens än likabehandling och schyssta villkorför sina anställda. 

Kritiken som lyfts fram är dels attfackliga organisationer kan komma att användas som kontrollanter föratt se huruvida de arbetsrättsliga villkor som upphandlingarnamynnar ut i följs.
Något som gagnar både den enskilda arbetarenoch företagen som säkerställs att alla som lägger anbud ärseriösa företag med schyssta löner, villkor och försäkringar. 

Den andra delen av kritiken handlar om huruvida modellen ärjuridiskt hållbar. Det kanske ses nobelt att näringslivet taransvar som någon slags oberoende part. Näringslivet kritiseraröppet vita jobb-modellen, men än en gång visar det bara på att deinte står upp för att deras egna medlemmar ska kunna konkurrera påsamma villkor som deras icke-medlemmar. 

Den svenska modellenoch schyssta villkor på jobbet är något värt att kämpa för.Tillsammans har fack och arbetsgivare nått långt. Tillsammans kanvi nå ännu längre, men det kräver samarbete. 

Jag tycker attdet är dags att Näringslivet tar ställning för sina egnamedlemmar och den svenska modellen. 

AntonLevein,
Aktiv i Elektrikerförbundet och Socialdemokraterna
Ordförande för SSU Karlstad