"Ska undersköterskor behöva vara utfattiga när vi går i pension?"
Marianne Stathin skriver om orättvisorna som drabbar dem som arbetar inom vård och omsorg. Ett hårt arbete som i slutändan leder till ett liv i fattigdom.
Marianne Stathin är specialistutbildad som både undersköterska och mentalskötare, med 40 års erfarenhet inom vården. Hon är ordförande i och en av grundarna av Sveriges Undersköterska & Specialistundersköterska Förening (SUSF)
Pension är något som behöver arbetas ihop. Dessvärre kommer all den effektivisering som har skett inom den svenska vården att leda till stora ekonomiska skador för oss som är vårdpersonal.
Ett krav på politikerna borde ha kommit för längesedan. En lösning behövs nu för oss som har tvingats in i ett system som gör oss till landets fattigaste. Det behövs förändring redan i år under denna valperiod. Det behövs jämställdhet. Att halvera löneskillnaden mellan en undersköterska och en industriarbetare fram till år 2028 duger inte.
I dag får undersköterskorna med lite tur en halvtidstjänst, för att sedan jaga timmar i hopp om att försörja sig. Vid heltid och fast tjänst blir tillvaron mer kvalitativ, där inflytande, utveckling och fortbildningar blir en möjlighet. Fokus blir då på de som är i behov av vård och omsorg, i stället för att energin läggs på att få ihop till sitt dagliga bröd. Lugnare anställda sprider trygghet, blir mer engagerade och aktiva på det sättet. Kvalitén inom vård och omsorg ökar.
Det som i dag sprider värme på många vårdboenden, sjukhus och i de egna hemmen är undersköterskans vilja att skapa en någorlunda fin ålderdom för sina gamla. Viljan att stå för trygghet och närvaro för de som är i behov av vård. Där det lilla extra som kan ge guldkant på tillvaron många gånger kommer via personalens egna engagemang.
Nästa fråga blir om undersköterskor över huvud taget orkar arbeta heltid på det vis som organisationerna är byggda i dag. De senaste åren av effektivisering, det jag vill kalla för underbemanning, har skapat och gett skador samt kroniska smärttillstånd hos många inom vårdpersonalen. Här saknas och efterlyses den utvärdering, kunskap och forskning som belyser det hela. Det är ett problem som måste uppmärksammas.
Kraven på politikerna bör vara att arbetsmiljön utvärderas, att bemanningen ökar samt att arbetsuppgifterna i vården tillfaller och fördelas på rätt yrkesgrupp. Kravet på heltid kommer att medföra behov som exempelvis en hel del mer personal, en bättre utbildning och sex timmars arbetsdag.
Är det rätt att tusentals undersköterskor inom en snar framtid ska leva i fattigdom då vi går i pension? Jag tycker inte det. Rätten till heltid behövs nu!
Marianne Stathin,
Mentalskötare och ordförande i SUSF
