"Regeringen skryter med en feministisk politik som inte finns"

I världens många konflikter drabbas kvinnor ofta värst. I Nigeria kidnappades hundratals skolflickor av Boko Haram, jvinnliga flyktingar tvingas in i trafficking och grymma våldtäkter är ett välanvänt vapen för att trasa sönder samhällen. Världen behöver en feministisk utrikespolitik.

Tyvärr har den feminism Sveriges regering skryter med mest resulterat i en klumpig diplomatisk härva som försvagat Sveriges ställning i Mellanöstern. Regeringens utrikespolitik har fler fina ord än andra, men är knappast mer feministisk. I stället för verkliga resultat och ställningstaganden är den ett pinsamt fall av pinkwashing.

Regeringens utrikespolitiska deklaration var ett tydligt exempel på var politikens prioriteringar verkligen placeras. Det handlar om Ukraina, om konflikter, om EU och handelspolitik. Kort sagt, det var en typisk utrikespolitisk deklaration. Den feministiska utrikespolitiken kortades ner till ett par vaga stycken på näst sista sidan. Luddiga ord om att jobba för en jämställdhetsrepresentant i EU. Kvinnors utsatthet i konflikter får två meningar om genomförandet av en 15 år gammal FN-resolution.

På handelsområdet föreslås specifika avtal och aktioner, men inte ett ord sägs om jämställd lön. När det kommer till konflikter lyfts bidrag till Palestina och deltagande för att upprätthålla fred i Syrien, men när det kommer till kvinnors och flickors mänskliga rättigheter så nöjer man sig med att säga att FN:s medlemsländer ska arbeta för dessa rättigheter och bekräfta åtaganden från 1995.

Att den deklaration som sätter riktningen för svensk utrikespolitik ägnar sju sidor åt handel, EU, krig och klimat och knappt en halv sida åt kvinnors situation är svagt. Ännu värre blir det av att halvsidans innehåll knappt går längre än att bekräfta att Sverige ska fortsatta jobba med samma resolutioner och avtal som vi gjort i mer än ett decennium.

Ordet “pinkwashing” användes tidigt av Rosa bandet om företag som med ena handen marknadsförde sig som stödjare i kampen mot bröstcancer och med andra handen fortsatte tillverka och sälja varor som orsakade sagda cancer. Ordet kan dock lika väl användas om en regering som kallar sin utrikespolitik feministisk och sedan skjuter i sank sitt politiska kapital i den del av världen där kvinnors och flickors rättigheter behöver kämpas för mer än någon annanstans. Som väljer att kämpa för svenska industriarbetares avtal i stället för jämställda löner för sömmerskor i Bangladesh. Som väljer att ta ställning där man kommer att få applåder från den svenska vänstern, i stället för där kvinnor behöver det.

Regeringen har inte satt upp en agenda för feministisk utrikespolitik, regeringen har satt upp en agenda för traditionell utrikespolitik och klistrat på ordet “feminism”. Det är inte feminism, det är pinkwashing.

Matilda Molander, Förbundsstyrelseledamot CUF och ordförande i CUF:s internationella kommitté