"Åldersmaktordning är inte lika allvarligt som annan diskriminering"
Ylva Aspelin och Andreas Stensson skriver om att åldersmaktordning inte kan jämställas med rasism och könsdiskriminering. Att göra det förminskar allvarligare typer av förtryck.
Ylva Aspelin är ordförande för Ung Vänster Lund.
Andreas Stensson är styrelseledamot för Ung Vänster Lund.
Begreppet ”åldersmaktsordning” har på sistone börjat spridas i den offentliga debatten. Om man går in på Rädda Barnens Ungdomsförbunds hemsida beskrivs ordet som att barn och unga systematiskt underställs vuxna, och att det är ett förtryck på samma sätt som rasism och könsmaktsordningen.
Vi menar att man inte kan jämföra den diskriminering unga upplever i den så kallade åldersmaktsordningen med könsmaktsordningen och rasismen, som innebär att kvinnor som grupp och rasifierade strukturellt har sämre materiella förutsättningar än män som grupp och icke-rasiferade. Detta är grupper som har det sämre eftersom en annan grupp tjänar på det, och i båda fallen är det uppenbart vem det är – män som grupp och icke-rasifierade.
I dag i Sverige blir en kvinna i månaden mördad av sin man, en majoritet av alla tjejer över femton år uppger att det varit utsatta för våld av män, och 56 procent av LO:s kvinnor uppger att de skulle skilja sig från sina män om de hade ekonomisk möjlighet.
Likaså tjänar utlandsfödda 72 procent av svenskföddas medianlön. Mer ingående tjänar personer födda i afrikanska länder 48 procent av samma medianlön. Kollektivavtalen i Sverige gör så att de som inte är svenska medborgare tjänar mindre, och då synnerligen rasifierade människor. Invandrare med hög utbildning blir taxichaffisar när de kommer till Sverige, och den strukturella rasismen är tydlig.
I dessa fall är det tydligt exakt vem som har makt över vem. Rasifierade och kvinnor är grupper regelbundet misshandlade och dödade, just för att de är kvinnor eller rasifierade. I dessa fallen är det en tydligt definierad grupp mot en annan.
Dessa förtryck grundar sig i överklassens intresse av att sätta olika grupper mot varandra och därmed säkra sin ställning som makthavare i samhället.
Det blir däremot otydligt när man pratar om vem det är som tjänar på åldersmaktsordningen. Man pratar om ”vuxna” utan att definiera var gränsen går för att vara vuxen. Tjänar en 19-åring på att inte lyssna på en 17-åring? Förtrycker en 70-åring en 65-åring? Men den här logiken skulle man få mer makt för varje gånget år, och de allra äldsta i samhället skulle ha allra mest makt. Att behandla detta som ett strukturellt förtryck är därför problematiskt.
Vi vet att det händer att ungas åsikter blir osynliggjorda, och att ungas inflytande i samhällsmakten är liten, men åldersmaktsordningen kan aldrig kallas strukturellt förtryck. Att behandla alla diskrimineringsformer som om de är jämlika synliggör dem knappast, utan osynliggör snarare de på riktigt strukturella, materiella orättvisor som finns.
Ylva Aspelin, ordförande Ung Vänster Lund
Andreas Stensson, styrelseledamot Ung Vänster Lund
