Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Fridolin: "Du är också expert på något – dina erfarenheter behövs"

1 av 1

Foto Fredrik Hjerling / Fredrik Hjerling

Debatt | 04/05/2015 15:49

Miljöpartiets språkrör, Utbildningsminister Gustav Fridolin, skriver om hur det kom sig att han blev politiskt aktiv.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det hette att vi var framtiden. Men först var det vi som skulle bada i stål. Det var 90-tal, och på nyhetssändningarna berättade de att det var kris. Jag var elva, såg inga nyhetssändningar, men märkte att det var kris i alla fall. Lärarna blev färre, klasskompisarnas föräldrar arbetslösa och på skolan slogs vår klass ihop med en annan årskurs för att spara pengar.

Så såg det ut i hela Sverige. När jag långt senare skrev min bok Blåsta! om de här åren och vi som växte upp då förstod jag att var fjärde lärare skars bort från svensk skola på bara några år. Inte konstigt att det kunde bli stökigt i klassen. Och det blev det lite för ofta i 4-5:an på Vittsjö skola. Några killar var nog stökigare än andra, och jag var en av dem. Vår fantastiska lärare Filippa hade ett eget system för att hantera det där. På tavlan stod allas namn och gjorde man något man inte skulle så fick man ett streck. Var strecken för många fick man straffuppgift, och snart var vi fyra killar som prenumererade på de där extrauppgifterna.

Det var Filippa som gav oss extrauppgiften som skulle förändra mitt liv. "Jag vill att ni tittar på en partiledardebatt och kommer tillbaka och berättar om den för klassen", sa hon.

För en 11-åring, och för väldigt många andra skulle jag tro, är en partiledardebatt inte direkt höjden av underhållning. Men vi gjorde som vi skulle. Vi tittade på debatten och såg vuxna som skyllde landets problem på varandra. Men en av dem stack ut, och jag minns det fortfarande. Han hette Birger Schlaug, var språkrör för ett miljöparti som inte ens satt i riksdagen än, men han kritiserade nedskärningarna i skolan.

Jag minns hur han frågade: "På vilket sätt blir Sverige rikare av att spara på skolan?”

Det där tog oss fyra killar på ett särskilt sätt. Det kändes som att en vuxen på TV pratade om vår verklighet, och ställde vår fråga. Dagen efter berättade vi om debatten för klassen. Filippa såg att något hänt, och efteråt föreslog hon att vi skulle ta kontakt med Miljöpartiet i Hässleholm. Kansliet låg i andra änden av kommunen, men hur det var åkte vi iväg till Ballingslöv och vårt första politiska möte.

Vi förväntade väl oss att möta ungefär samma sak som på tv: politiker i kostym på kontor. Men kansliet såg misstänkt mycket ut som ett vanligt hus. När vi plingade på öppnade Ing-Britt med ett stort bullfat. Och när vi frågade när politikerna skulle komma skrattade hon bara. När hennes man Gunnar kom hem var där i alla fall en slips. Gunnar jobbade ju på bank.

Ing-Britt och Gunnar var kämparna som drev Miljöpartiet i Hässleholm. Och snart kom de andra, Hans-Göran, Thomas, Kristina, Kent, Sven-Gunnar, Herbie, Agnetha. De var teletekniker, skogsarbetare, konstnärer och lärare. Och på en och samma gång politiker. De frågade oss om hur det var på vår skola, och när vi berättade verkade det som att de lyssnade.

Några veckor senare fick vi komma och kolla på budgetdebatten i kommunfullmäktige och när de styrande hävdade att det skulle gå att fortsätta skära ned i skolan utan att det skulle märkas i verksamheten begärde Kristina ordet. Hon tog till orda och förklarade att det inte alls funkade, för hon hade precis träffat fyra elever från Vittsjö skola och de hade berättat att nedskärningarna redan börjat märkas.

Det var häftigt. Det vi, fyra elvaåriga killar från kommunens utkant, hade berättat var viktigt för hela kommunen. Våra erfarenheter räknades. Vi var experter på något.

Snart startade vi Grön Ungdom i Hässleholm. Andra spelade i band, vi affischerade mot Chiracs kärnvapenprover. Vår ilska över det vi tyckte var fel hade fått en hemvist. Och det är så politik ska fungera. Ingen borde kanske alltid vara politiker, men alla borde vara politiker någon gång. För alla har vi erfarenheter politiken kan behöva, idéer som kan göra Sverige lite starkare.

Så tänk på det. Du är också expert på något. Dina erfarenheter behövs.

Gustav Fridolin (MP),
Utbildningsminister, språkrör och folkhögskolelärare

Är du politiskt aktiv?