"Radikaler kan inte sätta agendan för oss, då är vi farligt ute"

När Fredrik Reinfeldt misslyckades bilda majoritetsregering bidrog det till ett paradigmskifte i svensk politik, som kom att skapa det samhälle vi ser i dag. Alliansregeringens överenskommelse med Miljöpartiet, bland annat i frågan om papperslösas rätt till fri sjukvård och fri tandvård, har fått långgående konsekvenser i form av att samhället är mer uppdelat i dag än någonsin. Och konfliktlinjerna tydliggjordes mer än någonsin.

Det är häftigt att betala skatt som Mona Sahlin sade. Men vad innebär det om ens skattemedel går till folk som inte upprätthåller samhällets lagar, normer och praxis? Vad får det för konsekvenser för de människor som bidrar med just skattemedel? Tenderar dessa att bli än mer enträgna att betala högre skatter i framtiden för människor som upprätthåller sig illegalt i ett land eller tenderar dessa människor att bli mindre benägna att betala skatt?

Det israeliska samhället har ungefär samma konfliktlinjer som det svenska. Uppemot tio procent av befolkningen definierar sig själva som ultraortodoxa. Många väljer att se ned på de sekulära, vägrar att arbeta eller göra värnplikt (som är ingång till karriär i israeliska samhället) och får konsekvent bidrag för att försörja sig medan majoriteten av israeler arbetar och sliter för knappt 75 procent av en svensk medelinkomst lön. I kontext mot den segregering vi upplever i dag är mycket likt mellan Israel och Sverige.

Israel och Sverige är två av världens mest framgångsrika och öppna ekonomier. Bägge dessa ekonomier och således dess framtid och existensbevarande i nuvarande form hotas av fundamentalism och extremism. I gårdagens Debatt i SVT var ett av ämnena som diskuterades separata badtider för kvinnor som Botkyrka kommun vill införa, något andra kommuner redan har gjort. Andra oroväckande tendenser i det svenska samhället är när en man får skadestånd av staten för att han förvägrat skaka en kvinnas hand och när ledande politiker föreslår nationella helgdagar för stora minoriteter. När man låter radikala minoriteter sätta agendan för majoriteten är man farligt ute.

I Israel har chefsrabbinatet monopol på familjerätt, det vill säga att en kvinna som vill skilja sig från sin man måste gå via rabbinatet för att få igenom denna rätt. Samma sak har föreslagits i Sverige av muslimska trossamfund. Rabbinatet styr också vem som får definieras som jude och vem som inte anses vara det. Den som är jude härrör från en judisk mamma om inte personen konverterar. Och för att man ska kunna konvertera till judendomen i Israel så att det kan registreras hos inrikesministeriet, måste man applicera den striktaste tolkningen av judisk lag.

Svensk fundamentalism härrör av okontrollerad invandring, där inga krav eller kontroller ställs på de som kommer hit. Sedan 1980 hade år 2012 1,8 miljoner kommit till Sverige. I dag har svenska samhället uppemot 80 så kallade ”utanförskapsområden”, över en halv miljon som väntar på bostäder bara i Stockholm. De ”enkla” arbeten som fanns förr i tiden som skulle passa den underklass Sverige tagit in (med underklass menat allt färre akademiker och fler illitterata), finns inte längre i takt med att samhällstjänster automatiseras.

Ett samhälle som i Israel och i Sverige, där en nedåtgående majoritet ska försörja en allt större växande minoritet, en minoritet som dessutom har stora fundamentalistiska inslag, är samhällen som är dömda att misslyckas.

Historiens dom över Sverige och Israel riskerar att bli hård.

Martin Blecher,
Föreläsare och skribent om Israel