"Mitt perfekta jävla mirakel heter Leah"

I morse låg jag och tittade på Babblarna tillsammans med min fyra månader gamla dotter Leah. Hon hade i vanlig ordning väckt mig genom att slå mig i ansiktet och fara runt som en raket vid sidan av mig i sängen. Innan jag skulle gå upp för att sätta på kaffe vilket är ett måste för en trött småbarnsmorsa som jag, kom jag över Nicole Rydéns debattartikel: "Din graviditet är inget jävla mirakel".

Min spontana tanke var: "Det är mig hon skriver om". Här är jag. Den uttråkade småstadsmorsan som postar sjutton bilder per dag på min bebis på olika sociala medier, i olika utstyrslar, i olika miljöer och med en beskrivande text som talar om hur fantastiskt det är att min bebis har upptäckt sina tår, hur länge hon sov i natt eller vad för spännande vi ska ge oss ut på just i dag.

I artikeln läser jag en intressant rad: "Sen tycker jag också att det är förbannat kränkande att uttrycka sig på ett sådant sätt. Att livet inte skulle vara värdigt utan ett barn? Det finns kvinnor som inte kan få barn och mår förbannat jävla dåligt över det". Inte på någon av mina tusen foton på mitt barn har jag eller någon annan "uttråkad, ung, småbarnsmorsa" skrivit att kvinnor utan barn inte har ett värdigt liv.

Bara för att jag är så förbannat stolt över min unge och min graviditet, innebär det definitivt inte att jag anser att alla utan barn har ett dåligt liv. Jag respekterar människor och människors val. Vill man springa på krogen varje helg tills man är 50, gör det. Vill man resa jorden runt, gör det. Vill man skaffa barn när man är 20, gör det. Jag är så pass glad över det jag har, att jag liksom inte får något ut av att störa mig på vad andra väljer att skriva om eller posta på sina sociala medier.

Vill du sitta och dra precis varenda småbarnsmamma över en kam med ganska lite fakta och ogenomtänkta förolämpningar, kanske du kan ta och ringa mig så ska vi ta en fika över saken, dela lite åsikter. Du kanske till och med får hålla mitt jävla mirakel i famnen om du är snäll. Jag menar visst, en graviditet är naturlig och det är en hel del människor som upplever en varje år, men det gäller också bröllop, en befordran på jobbet, en backpacker-resa genom Asien, ja ni förstår min poäng. Ska ingen människa få vara lycklig och visa det offentligt för att det kan kränka någon annan? Ska jag bli provocerad och arg på mina vänner som åker till Dubai bara för att jag valt att inte göra det? "Hörru, din resa är inget jävla mirakel okej?"

Jag är stolt över den unga mamman. Om ni bara visste vad vi klarar av. Jag tycker att det är rart att Rydén skriver: "Om jag inte får barn så kommer jag också att klara mig. Främst ha mer tid och pengar över till mig själv och mina gudbarn". Du kan ju krama dina pengar god natt då i stället för att få en äcklig, slemmig puss över hela kinden.

Mitt liv fick en mening när jag fick barn, och det är någonting jag står fast vid. Inte för att det var tomt på kärlek innan, tvärtom. Jag får en människa till i mitt liv att älska villkorslöst och om det inte är ett mirakel -– är jag inte intresserad av att se ett heller.

Mitt perfekta, jävla mirakel heter Leah.

Emma Blyfors