Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Åttondeklassare: "Jag tycker inte om skolan, men det är skolans fel"

1 av 3

Privat/TT

2 av 3

Janerik Henriksson/TT / Janerik Henriksson / TT

3 av 3

Privat

Debatt | 01/06/2015 15:42

Isak Jeppsson går i åttan och vädjar om att skolverket ska utforma en skola som får alla att må bra, i stället för att ha det som det är i dag.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag tycker inte om skolan. Det beror inte på att jag inte vet vilka kläder jag ska ha på mig, eller att jag älskar att kolla på film. Nej, det beror på en annan sak - nämligen betygen. Varje dag är jag frustrerad, rädd över betygssystemets absurda sätta att visa oss elevers kunskap.

Betygssystemet är uppdelat igenom att om du vill ha det högsta betyget, ett A så måste du ha alla kriterier uppfyllda för att klara av det. Detta låter ganska vettigt - men nu börjar det svåra. Om du har nått upp till betyget A i alla kriterier förutom ett, och får ett E (vilket är godkänt) så hamnar ditt betyg på ett D.

Om du klarar alla betygskriterierna, förutom ett och får underkänt på den biten - ja, då får du underkänt. Hur fungerar det tror ni? Tror ni att vi elever lär oss någonting av det? Nej, det tror inte jag. Vi blir såbara. Vi slutar bry oss om skolan, för vi vet fortfarande att vi aldrig kan lyckas.

Jag kan ta mig som exempel. På min gamla skola, hade jag det högsta betyget i all kriterier, förutom i grammatik - och därför fick jag ett godkänt, än det bästa. Jag pratade med min lärare, och hon sa att “jag skulle förklara mer, och analysera mer”. Ja, och vad tror du att jag gjorde på nästa prov? Jag skrev som om pennan glöder, och om den hade slocknat skulle jag bli ledsen. Jag blev stolt över provet - äntligen kan jag kanske nå mitt mål! Men jag hade fel.

Jag blev så himla nedstämd. Jag har ett ganska dåligt självförtroende - men skolan gör det värre för mig. De fokuserar på det som är det dåliga: “ja, du får ett dåligt betyg för att du kan inte skriva bra”. Så vad är jag då duktig på? Kan man inte fokusera på sådant som är positivt, som gör att man själv känner sig tillräcklig duktig? Kan man inte får oss att spricka av glädje, få oss att komma in på den linjer vi vill, och inte bli utbrända? För mig är det en dans på rosor, sådant jag drömmer om.

Men så som det är just nu - mår inte alla elever i Sverige så bra. Vi vet att vi aldrig kan kämpa, vi orkar inte längre. Alla prov är avgörande. Enligt skolverket så får man inte vara en människa, man får inte vara värdelöst på någonting. Och det är det som är problemet - vi är inte perfekta. Ingen är det. Och nu, kära skolverket har det gått så långt att lärare känner sig utbrända. Förstår ni inte vilket ansvar det är för dem också?

Att de ska förstå alla dessa krångliga ord som “till viss del” som är ett mysterium vad ni menar med det. Mentorerna måste lägga mer tid till varje elev, vilket leder till att utbildningen blir sämre, men också så kan inte lärarna ändra något. De kan inte bedöma på sitt sätt, så det blir ett rättvist betyg, utan de måste följa en kursplan som är som en smet där man har blandat i lite olika ingredienser.

Så snälla skolverket - få oss alla att må bra i skolan. Får oss att känna att vi kan vissa saker. Få oss att tycka att det är roligt att räkna fem sidor i matematik - boken. Få oss att känna hopp, och lär oss att vi inte är perfekta - och det ska inte man dömas för.

Isak Jeppsson,
Åttondeklassare

Håller du med?