"Varför visar SVT bara 'lyckade' människor i Mina två liv?"

Tre veckor i rad har vi följt flera personers levnadsöde i serien "Mina två liv". Det är en serie som lyfter fram bipolär sjukdom och hur det är att leva med sjukdomen. Vi har få se hur olika människor lever med sjukdomen och det har funnits en föresats att personerna i serien är som vem som helst.

De är studerande, präster och läkare. En grupp som inte har synliggjorts i serien är dem som inte lyckas balansera livet mellan mani och depression och lever med sjukdomen varje dag. Det är människor med sjukdomen som är långtidssjukskrivna eller lever på sjukersättning. Människor som är så hårt drabbade av sjukdomen att de har nedsatt arbetsförmåga och kanske lever både i ett ekonomiskt och socialt utanförskap

LÄS ÄVEN SVT:s svar på den här artikeln: "Vi hoppas kunna avdramatisera bipolär sjukdom"

Inte heller får vi veta genom serien att bipolär sjukdom klassas som en av de tio mest handikappade sjukdomarna av WHO. Kognitiva svårigheter utvecklas ibland till följd av flera skov i sjukdomen. Det är alltså inte bara sjukdomsskoven i sig som försvårar återhämtning och deltagande i samhället.

Medicin är för många basen i ett fungerande mående, men det är inte lätt att hitta den perfekta medicincocktailen. Många provar sig fram flera år innan de lyckas, andra hittar den aldrig.

För vissa är sjukdomen så handikappande att ett vanligt jobb är helt otänkbart. Stresskänslighet, det vill säga att stress utlöser sjukdomsskov är ett hinder för att arbete eller möjliggör bara arbete på deltid.

Varför fick vi inte träffa dessa människor också i serien? Varje människa är unik och sjukdomen tar sitt uttryck på olika sätt hos olika människor. Sjukdomen har lika många ansikten som antalet människor som har den. I serien skulle jag ha velat sett fler olika ansikten. Vi får inte glömma bort dem som inte har något häftigt kreativt yrke, men likt väl brottas varje dag med sin bipolära sjukdom.

Therese Boström,
Styrelseledamot LIBRA i Skåne