Vänsterpartiet i Umeå: "Hagamannen gav patriarkatet ett ansikte"

Hagamannen vill tillbaka till brottsplatsen Umeå, och nu har Tingsrätten beslutat att han inte förbjuds att vistas här.

Här satte han stadens kvinnor i skräck och förstörde många kvinnors liv. Ingen annan har i Umeå kommit att personifiera kvinnohatet så som Hagamannen gjorde.

Han är den person som enskilt haft den största påverkan på kvinnors känsla av bristande trygghet i Umeå.

Hagamannen har inte förstått vidden av sina brott och han har heller inte tagit ansvar för dem när han ansöker om att vistelseförbudet i Umeå med kranskommuner ska upphävas. Hade han gjort det skulle han inte vilja utsätta sina brottsoffer för rädslan att möta honom varje gång de går utanför hemmets dörrar.

I Umeå kommer Hagamannen att få stå vid skampålen tillsammans med alla som möjliggjorde hans framfart och dem som inte aktivt tar ställning mot det sexualiserade våldet. Men oavsett var han väljer att bosätta sig, i Umeå eller i någon annan stad, så kommer män och kvinnor någonstans i Sverige att behöva anpassa sig till den rädsla som styrde oss här i Umeå.

Ingen ska behöva uppleva detsamma som vi gjorde här.

Vänsterpartiets utgångspunkt är alltid att vi hatar patriarkatet, men inte patriarkerna. Några av patriarkerna så som Hagamannen har dock tydliggjort för en bredare massa om vad patriarkatet verkligen står för.

Den lärdom vi gjorde i Umeå är att fler män verkligen förstod patriarkatets struktur och att fler aktivt tog ställning. I skuggan av Hagamannen kunde vi i Umeå prata om det strukturella våldet och vad det patriarkala systemet innebär och hur kvinnor fostras att inskränka vår tillvaro för att undgå våld.

Våldet blev tydligt och strukturen så tydlig att även män förstod vidden av våldet. Hagamannen förtydligade tre saker om patriarkatet som kvinnorörelsen förgäves försökt framföra i decennier:

● Alla kvinnor är potentiella offer för kvinnohat och sexualiserat våld. Våld mot kvinnor drabbar alla kvinnor direkt och indirekt. Kvinnohatet fungerar så att det är rättvist fördelat, så till vida att ingen kvinna är skonad. Det drabbar alla oavsett klass och bakgrund, även om social utsatthet i stort är en särskild riskfaktor. Alla kvinnor i det offentliga rummet tvingas att inskränka sina liv.

● Alla män är potentiella förövare. Detta är ett påstående som många, framförallt män upprörs över och hävdar är osant. Den enkla sanningen med påståendet är kvinnor måste förhålla sig till alla män SOM OM de vore potentiella förövare. Hagamannen visade är att förövare är just till synes en ”vanlig man”, en småbarnsfar, en omtyckt arbetskamrat, en till utseendet alldaglig man.

● Att vara tyst inför kvinnohat och sexualiserat våld är att stödja det. I Hagamannens kände sig alla män nödgade att aktivt stötta kvinnor genom att göra avkall på sitt eget livsutrymme. Män bytte sida på vägen om de mötte en kvinna ute sent på kvällen, män följde med otrygga kvinnor till porten för att skydda dom och män blev noga med att förtydliga med att de är ”goda män” som inte förgriper sig på kvinnor. Män förstod att det krävs aktiv handling för att inte tyst stödja patriarkatet.

Som vänsterpartister anser vi att en feministisk analys är grundbulten för att bygga ett jämlikt samhälle. I kommunpolitiken arbetar Vänsterpartiet för ökad kunskap om makt och våldets mekanismer, ett tydligt trygghets- och barnperspektiv på alla samhällsbyggnadsfrågor, en tydlig kommunal stödstruktur för våldsutsatta som innefattar alla livsområden.

Fortfarande hatas budbäraren, den som talar om kvinnohatet inte kvinnohataren. Samhället står fortsatt lamslaget kring alla inslag som handlar om att inskränka mäns handlingsutrymme. I sann patriarkal anda ska kvinnor fortsatt skyla sig och finna strategier för att undvika utsatthet och skuldbeläggande.

Om detta borde vi prata med varandra, i varje stad, varje dag för att flytta positionerna kring hur vi gemensamt utrotar patriarkatet och dess brutala konsekvenser.

Ulrika Edman, gruppledare (V)
Eva Arvidsson, f.d gruppledare (V)