"Utan jämställdhet får vi inte vara oss själva"

Hej Jessica,

Jag tänkte bara säga att jag är väldigt glad för din skull. Du mår bra och har hittat ett sätt att leva som passar för dig och din familj. Kul för er!

Men nu är det så här, att jag är jag. Jag älskar att laga mat, se på film, sköta om hemmet, träna, umgås med vänner och komma hem till ett fint hem, dukat bord och en glad, kåt och tacksam sambo. Min sambo förresten, hon älskar också att laga mat, sköta om hemmet, träna, umgås med vänner och komma hem till ett fint hem, dukat bord och en glad, kåt och tacksam sambo.

Ibland lagar jag middag och rakar bröstet (dock aldrig samtidigt) mellan städning och nätshopping, medan hon tränar, hänger på stan, fixar en punktering på cykeln eller sätter upp hyllor på väggarna. Ibland är det precis tvärtom (förutom det där med bröstet då).

Men det är inget vi kräver av varandra, utan något vi skapat själva för att må bra och för att förhållandet ska fungera. Jämställdhet känns bra. Vi mår bra av att känna oss lika.

Vi har inga givna roller i förhållandet och det är få förunnat att känna sig så tillfreds och bekväma tillsammans som vi gör. Precis som du skriver så ska politiken inte nödvändigtvis behöva bestämma vem som ska gå hemma med föräldraledighet. Det ska ju vara en självklarhet att man delar lika; att båda bidrar lika mycket för att familjen ska fungera. Vi är ju två om både familjen och vår gemensamma ekonomi, eller hur? Vi har samma ansvar, oavsett hur vardagen ser ut.

Men nu är det ju så att alla inte tänker som vi, och då kanske det är bra med en politik som går in och reglerar litegrann. För att ge den där viktiga jämställdheten och välfärdssamhället en liten extra knuff framåt, menar jag.

Jag och min sambo brinner båda för vårt jobb och vill alltid prestera så bra som möjligt. Därför är det helt sjukt att jag tjänar mer än henne, framförallt med tanke på att hennes jobb som lärare är så mycket viktigare och svårare än mitt. Jag beundrar henne för att hon orkar, men blir bitter över att vissa – framförallt kvinnor – inte värderas lika högt som de borde. Lika högt som mansdominerade yrken och… män i allmänhet.

Han, hon, hen, det, vem, vad, vit, svart, röd, ful, fin, tjock, smal, trans, gay, man, kvinna, pojke, flicka, adhd, autism, alzeimers, dum, smart. Det spelar ingen roll vad du har för bakgrund, ursprung, hudfärg, sexuell läggning, yrke eller åsikt, du är inte mer eller mindre värd än någon annan.

I teorin.

Men i praktiken ser det tyvärr helt annorlunda ut i dag. Människor behandlas olika. Diskrimineras. Våldtas. Får olika lön. Utsätts för rasism. Fängslas, torteras och mördas. Just på grund av sexuell läggning, kön eller hudfärg. Folk mår dåligt. Bantar fast de är smala. Begår självmord fast de bara är barn. Gråter. På grund av "könsnormer" och sociala strukturer.

Därför behövs jämställdhet och debatt. Därför behövs folk som kämpar för allas lika värde. Därför måste vissa sticka ut ur mängden. För det är de som sticker ut, kämpar, argumenterar och är riktigt jäkla jobbiga som faktiskt kommer att påverka i slutänden.

Vi vill alla bara må bra och vara oss själva. Jag vill ju också vara den jag är, precis som du Jessica. Precis som Amir. Precis som Sofia som förut hette Kristoffer. Precis som Lisa som är kär i Miryam. Precis som dina barn när de växer upp.

Därför behövs folk som kämpar för alla människors lika värde – för att vi alla ska kunna vara oss själva, precis hur mycket vi vill. Oavsett om vi vill stå i köket och ta hand om barnen, om vi vill skruva på motorer och slipa båten, om vi vill dricka skumpa och baka bullar när maken byter däck, eller om vi vill hjälpas åt med däckbytet och dricka skumpa samtidigt. För alla vill ju kunna leva det där livet som du och jag lever. Ett liv som funkar för oss. Därför tycker jag att det behövs fler som kämpar.

Men som sagt, kul att du hittat något som funkar för dig. Njut nu av sommaren! Jag ska snart gå på semester och åka på road trip. Jag kommer köra och sambon får sitta bredvid. ELLER?!?!?!

Samuel Jonsson