Ekeroth: "Med SD:s politik hade han inte kommit ut i frihet"

Niklas Lindgren, som är mer känd som Hagamannen, ska eventuellt bli villkorligt frigiven under juli månad. Detta trots att kriminalvården bedömer att det föreligger en hög risk att han återfaller i sexualbrott. Kriminalvården ansåg senast i mars 2015 att han var så pass farlig att han inte kunde ha permission utan vakter. Trots detta så vill man nu ge honom villkorlig frigivning.

Hagamannen sätter fingret på en rad fel i det svenska rättssystemet.

Dels handlar det om den automatiska villkorliga frigivningen som sker efter två tredjedelar av fängelsetiden. SD har aktivt verkat för att ta bort den och skulle det ske hade Hagamannen bara utifrån det förslaget suttit ytterligare cirka 5 år i svenskt fängelse. Inget annat parti har dock gett oss något gehör i den frågan.

Utöver det anser vi att straffen generellt sett är för låga. Sverigedemokraterna har så länge partiet existerat verkat för skärpta straff, framförallt för sexual- och våldsbrott. Det finns otaliga exempel på att det behövs, varav Hagamannen är ett tydligt sådant. I praktiken blir det alltså sammanlagt nio år för: våldtäkt i ett fall, grov våldtäkt och mordförsök i två fall samt två fall av försök till våldtäkt. I snitt 1,5 år per brott alltså. Otaliga SD-motioner i Sveriges Riksdag handlar om att skärpa straffen, men utan gehör från något av de andra sju partierna.

Vi har även försökt ändra den så kallade straffrabatten, som gör att man får en ”rabatt” när man döms för flera brott samtidigt (flerfaldig brottslighet). Här vill vi exempelvis införa kumulationsprincipen för vålds- och sexualbrott, där straffen alltså adderas på varandra istället för att rabatteras. Hade det skett för Hagamannen hade han fått skaka galler bra många fler år än de 14 han blev dömd till.

Men det är även dags att våga beröra frågan om man överhuvudtaget skall släppa ut människor som Niklas Lindgren i samhället igen. Av den information vi tagit del av så framgår det helt klart att han inte är ”rehabiliterad”, och nu utgör ett allvarligt hot mot alla kvinnor som kommer i hans väg. Vi måste fråga oss om det är rimligt? Om man svarar nej på den frågan, vilket vi gör, så är det dags att se över lagstiftningen på området för att se om det går att kombinera straff med efterföljande vård eller vice versa.

Vård och stöd i olika former är givetvis bra, men poängen med en påföljd är ju själva straffet. Straffet ska ge allmänprevention, vara avskräckande och ge brottsoffren en känsla av rättvisa. En möjlighet vore att utdöma straff och därefter sluten vård till dess att vederbörande inte längre anses utgöra fara för allmänheten. Samma princip bör för övrigt även gälla åt andra hållet d.v.s. för de som döms till vård men sen friskförklaras innan ett fängelsestraff skulle varit avtjänat.

Behovet av en skärpt kriminalpolitik är oerhört tydlig. Otaliga fall närmast dagligen vittnar om detta, nu senast alltså Hagamannen. Med SD:s politik hade han inte kommit ut i frihet. Med SD:s politik hade alla de som nu oroas över hans frigivning inte behövt oroa sig. Med SD:s politik hade vi satt brottsoffren och medborgarna i centrum – inte våldtäktsmän och mördare.

Kent Ekeroth (SD),
Ledamot i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson