Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Till alla mammor: "Säg inte åt mig hur jag ska leva mitt liv"

- 28/07/2015, 13:19
Monica Rosén är trött på alla kvinnor som tävlar med varandra.
1 av 3

Monica Rosén är trött på alla kvinnor som tävlar med varandra.

Privat / TT

Du är inte en dålig mamma för att du tar en dusch när ditt barn gråter menar hon.
2 av 3

Du är inte en dålig mamma för att du tar en dusch när ditt barn gråter menar hon.

AP

Monica Rosén.
3 av 3

Monica Rosén.

Privat

Monica Rosén skriver att hon inte är en dålig mamma för att hon ibland prioriterar sig själv över sitt barn.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Feminism har länge varit på tapeten och kvinnor har utmålats som offer i denna fåfänga värld som vi nu tvingas att växa upp i. Vi är maktlösa sexsymboler som faller plakat för de normer och krav som samhället har tvingat på oss. Responsen blir att Facebook översvämmas av bilder på överviktiga människor som är stolta över sina kroppar, mammor som ser sina bristningar på magen efter barnafödande som bragdmedaljer och så vidare. Man ska helt enkelt älska sig själv med sina skavanker och vara stolt över dem! Frågan är bara vem som egentligen har ställt dessa krav på kvinnan, vem som egentligen har skapat dessa normer?

Kvinnor rasar över orättvisan vad gäller barnafödandet samt hävdar sin rätt att välja mellan vaginal födsel och kejsarsnitt. Ändock anser jag att det är kvinnan själv, som gjort de mest korkade valen i sammanhanget. Man hävdar att förlossning i modern tid aldrig skulle ha fått gå till på det sätt som det gör i dag, om det hade varit män som födde barn. Det är ändock inte män som har bett kvinnan "att föda naturligt", utan bedövning.

Första gången jag hörde en kvinna säga att hon ville föda barn utan någon som helst bedövning, undrade jag på fullaste allvar om hon hade drogat ner sig själv med rohypnol, trots den stora gravidmagen som stirrade mig i ansiktet. Något fel på henne var det i alla fall i min mening! Jag funderade över om jag hade hört någon man säga:

"Jag vill operera prostatan på naturlig väg! Hoppa bedövningen är ni snälla, så att jag kan vara med under hela förloppet."

Svaret på frågan blev nej! Jag hade aldrig hört någon man uttrycka sig på det sättet.

Amningen som är nästa heta debattämne är precis lika urbota korkat! Många kvinnor talar om hur besvärligt det är att amma och allt fler i västvärlden väljer helt bort att amma sina barn. Vem är det då som kritiserar dessa kvinnors val och som tycker att de är egoistiska varelser som sätter sig själva framför barnet? Jo, det är andra bättre vetande kvinnor! Jag har faktiskt aldrig hört en man ha en åsikt i frågan överhuvudtaget, ändå är det märkligt nog mannen som ställer alla dessa orimliga krav och önskemål på dagens kvinnor.

Hemlagad barnmat kommer som en het tre:a i debatten och alla stackars nyblivna mammor känner likt Mickan i solsidan skammen över att ha köpt en burk med barnmat i affären. Min fråga är då följande; Är det någon man som har uttryckt dessa krav? Månde det kanske istället vara som allt annat i "kaffelattemammalivet" att vi kvinnor själva väljer att tävla om vem som är den bästa och lyckligaste nyblivna mamman.

I min mammagrupp var det totalt sex nyblivna mammor som alla var helt galet lyckliga med tillvaron tillsammans med sina nyfödda små skatter! Livet lekte och alla var som nykära i såväl man som barn. Jag var den enda som inte alls kände att det var så få förunnat att få en si så där två timmars sömn per natt, lukta kräk blandat med sur mjölk och så vidare.

Barnskrik 24/7 kändes inte heller som lika ljuv musik i jämförelse med det forna minnet av toner från Paulo Nutini på Spotify. Ingen av dessa kvinnor kunde där och då förstå min upplevelse utav livet och i alla mammasammanhang var oftast den ena lyckligare än den andra. Märkligt nog är i dag tre av de sex, mig inkluderad, numera skilda. Till skillnad ifrån alla feminister tror jag inte att dessa kvinnor hade blivit hotade till tystnad utav deras förtryckande män. Min tro är att kvinnor själva mer än gärna vill tävla med varandra, samt lever i jakten på "la dolce vita".

Då jag uttryckte att jag faktiskt lät min son skrika själv i sin babysitter, medan jag "unnade mig en dusch" emellanåt, blev jag fullkomligt lynchad på Familjeliv.se som den egoistiska varelse jag hade blivit. Av vilka då? Jo, hör och häpna, andra kvinnor. Jag kunde minsann vänta med att duscha till kvällen infann sig och barnet kunde bli tröstat av sin far. Alla män som jag har haft denna diskussion med, har haft precis samma ståndpunkt: "Ett barn dör inte av att ligga i två minuter bredvid på golvet eller i en babysitter. Man måste ju faktiskt få lov att äta, duscha och gå på toaletten själv också". Jag förmodar dock att även detta skall betraktas som en chauvinistisk ståndpunkt, då man sätter sina egna behov före andras?

Är det då så att vi kvinnor har dragit nitlotten i livets tombola och blivit berövade alla våra rättigheter? Eller kan det kanske vara så att vi själva är med och skapar de ideal, normer och värderingar som finns i samhället? I min värld känns detta manshat och behov utav att göra mannen skyldig till kvinnans olycka, lika rimlig som judarnas skuld för den dåliga ekonomin i världen under andra världskriget.

Så till alla er starka kvinnor där ute vill jag egentligen bara säga en enda sak. Sluta upp med att lägga all er styrka och energi på hat och på att fokusera på männen samt att jämföra er med dem. Nyttja i stället er energi och driftighet till att stötta andra kvinnor och se till att hjälpas åt med att lyfta varandra! Livet är ingen tävling.

Monica Rosén