Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Nej, protester och motstånd gynnar inte Sverigedemokraterna"

1 av 9

Privat/TT

2 av 9

Privat

3 av 9

BERTIL ERICSON / TT

4 av 9

Fredrik Sandberg/TT

5 av 9

BERTIL ERICSON / TT

6 av 9

BERTIL ERICSON / TT

7 av 9

BERTIL ERICSON / TT

8 av 9

TT NYHETSBYRÅN

9 av 9

TT NYHETSBYRÅN

Debatt | 09/08/2015 12:10

​Gustaf Liljenström: "Jag tvivlar i allra högsta grad på att judar, homosexuella, romer, handikappade och alla andra som blev förföljda och mördade i Nazityskland kände att ”Drattans att vänstern gör så mycket motstånd, de gynnar ju bara nazisterna!”"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

“Vad?” undrar kanske du. Vad du än tänker, svarar jag då. Sverigedemokraterna har många verktyg till sitt förfogande såsom ett enkelt språk, en simplistisk problemformulering och en nostalgisk anknytning, men bland de mest effektiva och slagfärdiga torde ändå vara den internaliserade hjälplösheten de har lyckats så hos sina meningsmotståndare där allt, vad det än vara månde, gynnar SD.

Tydligen gynnar det Sverigedemokraterna att stänga dem ute från debatten, såväl som att inkludera dem, att ignorera dem och att bekämpa dem, och nu senast att riva ned deras propaganda.

Problemet är att Sverigedemokraterna är ett reaktionärt och rasistiskt populistparti, för att uttrycka mig i försiktigt milda ordalag, och bryr sig som sådant inte riktigt om petitesser som verkliga förhållanden, utan spinner omständigheter till sin fördel alldeles oavsett.

Ett exempel på detta är återkommande konspirationsteorier om ”etablissemanget”, en diffus samhällsauktoritet bestående av politiker, journalister och andra framstående figurer som hindrar feminism från att ifrågasättas och invandringen från att kritiseras, trots att detta sker på daglig basis. Sverigedemokraterna säljer gärna in sig som en s.k. ”underdog” när sanningen är att ifall det faktiskt finns ett ”etablissemang” är SD tvivelsutan en del av det – annars skulle de inte ha kapital till att bokstavligen tapetsera Stockholms tunnelbana med sin smutstvätt.

Apropå detta är det för övrigt absurt vilken djävulsk genialitet vissa tillskriver partiet när man hävdar att de likt en marionettmästare regisserat hela ”Sorry for the mess”-spektaklet, att hela skeendet skulle vara en noga genomtänkt PR-kupp, med felstavning och allt (tänk uppmärksamheten man får när man får både antirasister och språkpoliser att förenas i hat mot en!).

Emellertid är SD:s anhängare bland de mest lojala; de behövde inte riktigt en knuff av det här slaget och det gynnade garanterat inte SD att motståndet solidifierades genom en demonstration på tusentals personer och ej heller att runt tvåhundra av dessa sliter ner sagda smutstvätt.

En alternativ tolkning av händelsen är att ett provokativt parti satte upp provocerande affischer och folk blev förbannade.

Jag tvivlar i allra högsta grad på att judar, homosexuella, romer, handikappade och alla andra som blev förföljda och mördade i Nazityskland kände att ”Drattans att vänstern gör så mycket motstånd, de gynnar ju bara nazisterna!”.

Det gynnar aldrig din fiende att göra motstånd, vederbörande blir bara tacksam om du låter bli. Vad som däremot, utan skuggan av ett tvivel gynnar din fiende, i det här fallet Sverigedemokraterna, är att lägga sig ned på rygg och inaktivt låta den marschera över dig.

Gustaf Liljenström,
Masterstudent i sociologi

Håller du med?