Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Han är bara 14 år men Migrationsverket säger att han är 20 år"

- 28/08/2015, 10:52
Annalena Hellström och Mikael Granath förstår inte hur ett barn kan behandlas som en man.
1 av 3

Annalena Hellström och Mikael Granath förstår inte hur ett barn kan behandlas som en man.

AP

Annalena Hellström.
2 av 3

Annalena Hellström.

Privat

Mikael Granath.
3 av 3

Mikael Granath.

Privat

Annalena Hellström och Mikael Granath: "Är det rimligt att ett barn ska kunna köpa alkohol och köra bil?"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I april 2014 kommer en ensamkommande pojke till Sverige från Somalia. Han flyttar hem till vår familj och blir snabbt en del av den. Han börjar i skolan och spelar fotboll i ett ungdomslag i trakten. Lite barnslig är han allt för en 14-åring, men eftersom han inte har haft möjlighet att "leka" under sina två år på flykt (varav ett år i Etiopien, Sudan och Libyen och ett i Italien), så känner jag inte att det är så konstigt att han uppskattar ett Kinderägg eller att han vill åka kundvagn på ICA.

Det som händer sen blir en mardröm. I Italien visar det sig att de har tvingat honom att skriva på ett papper som säger att han är 18 år. Han vägrade först eftersom han vet när han är född, men de säga då att han måste överklaga det beslutet. Det finns också representanter för Röda Korset på plats som uppskattar hans ålder till 14 år. Några somalier ger honom rådet att inte överklaga för att de menar att det då finns en risk att han hamnar i en familj där han kan få leva under slavliknande förhållanden.

Huruvida detta var ett väl underbyggt råd eller inte kan vi inte uttala oss om, men han vågar inte gå vidare med ärendet. De italienska myndigheterna skickar då ut honom på gatan som "vuxen" med ett tillfälligt uppehållstillstånd fram till 2017. Där tar också deras ansvar för honom slut och han får klara sig på egen hand, med viss hjälp från kyrkan. Tillsammans med några andra pojkar lever han på gatan under ett år innan han tar sig till Sverige, och till en släkting som var med när pojken föddes. Men där kan han dock inte stanna och familjehemsplaceras därför hos oss.

I november 2014 slår Migrationsverket fast att pojken är 19 år och blir 20 år 1 januari 2015. De går helt på de uppgifter de har fått från Italien trots att de med största sannolikhet vet hur det fungerar i landet vid flyktingmottagandet. Då han delges beslutet kommer uniformerade poliser in i rummet och han blir förd till ett förvar i Flen, för att de anser att han är benägen att fly. Han släpps dock ut efter några timmar, ensam på en parkering.

Till slut får vi kontakt med honom, men när vi kommer fram har han stått ute i två timmar. Ensam utan att veta var han är eller hur det ska bli. All trygghet tas ifrån honom och vi orkar mentalt inte gå in på hur han mår då eller hur vi känner oss då. Han går inte längre in under socialtjänstens ansvar för barn och vi rycks bort som familjehem samma dag och han ska placeras på en flyktingförläggning i Laxå. Vår familj tar då ett beslut om att pojken får stanna hos oss tills saken är överklagad och utredd. I februari 2015 kommer ett beslut från Migrationsdomstolen om att pojken har rätt till en åldersbestämning, men det motsätter sig Migrationsverket och där är vi i dagsläget.

För oss är det helt orimligt att en pojke, som kan vara och helt uppenbart för oss är ett barn, ska behandlas som en vuxen under en sådan här process. I min värld gäller den rättspolicy som jag trodde rådde i Sverige, att heller fria än fälla, och i detta fall alltså låta honom vara ett barn tills det hela är juridiskt färdigbehandlat. Det är en sak att låta någon gå i ovisshet under en så här lång tid, men att ta ifrån ett barn den lilla trygghet som han har fått här på grund av en juridisk tvist är för mig helt obegripligt. Att göra en tandröntgen eller annan åldersbestämning skulle antagligen även vara ekonomiskt försvarbart jämförelsevis med den process som nu pågår. Vi har inte upplyst honom kring de rättigheter han har i Sverige som 20-åring heller, vilket skulle innebära att han både kan gifta sig, ta körkort och gå på Systembolaget.

Hur kan vi då vara så säker på hans ålder? Vi citerar vår 22-åriga dotter: "Det är ju bara att titta på honom". Det vi tror att hon menar är hur han beter sig. En av oss arbetar med elever i åldrarna sex till nio i förberedelseklasser och kan säga att han har en mognad motsvarande en 14- till 16-åring. Det finns många exempel på detta men det besparar vi er. Dessutom var, som vi tidigare skrev, en släkting här i Sverige med när han föddes i Somalia. Han har skrivit ett intyg till Migrationsverket, men det känns inte som det vi säger har någon betydelse i ärendet, utan Migrationsverket menar endast att de inte har någon anledning att betvivla de italienska myndigheterna kompetens när det gäller åldersbestämning. Sist men inte minst så säger pojken själv att han är född 21 juni 1999.

Är detta rimligt? Är det okej att ett barn ska kunna köpa alkohol och köra bil? Vi tycker inte det. Kan Migrationsverket motsätta sig ett domstolsbeslut? Varför vill man inte göra en åldersbedömning? Varför vill man inte motsätta sig Italiens grundlösa beslut?

Med uppgivna hälsningar,
Annalena Hellström och Mikael Granath