SD: "Vi måste se till att kriminalitet kostar mer än det smakar"

Fråga dig själv om du någon gång reagerat över att ett mord, en grov misshandel eller våldtäkt följts av ett alldeles för hårt straff? Att straff inte är i samklang med den allmänna rättsuppfattningen leder till en rad konsekvenser där vinnarna blir de livsstilskriminella.

Våldet har på senare år kunnat eskalera relativt ostört under de regeringar som till slut slog sina påsar ihop genom Decemberöverenskommelsen. Skottlossningar, handgranater, polishelikoptrar och bränder har blivit en del av vårt dagliga nyhetsflöde.

Statsminister Stefan Löfven inledde sitt sommartal med att beröra den tilltagande kriminaliteten. I talet utlovades förändring för att återskapa tryggheten. Det är aldrig fel att ta upp problem med kriminalitet på den politiska dagordningen, problemet för Löfven är att hans parti är delaktiga i att fortsatt utveckla de utanförskap som kriminalitet hämtar sin näring från. Ordentliga straffskärpningar har regeringen konsekvent avvisat sedan valet. Kvar på den kriminalpolitiska dagordningen för att återskapa tryggheten blir då att vädja till folket om att i högre grad anmäla brott och ställa upp som vittnen.

Tyvärr så genomsyras kriminalpolitiken i dag av en övertro till sociala insatser och en naiv beskyddarmentalitet gentemot grovt kriminellas intressen och integritet.

Sociala insatser har en viss påverkan på enskilda människors livsval. Det som dock göder utvecklingen med ett allt grövre våld är en medvetenhet om låga risker och att straffen för de brott som en kriminell livsstil medför ligger, för de inblandade, på en acceptabel nivå.

Det upplevs i dag som en bra investering att bygga upp ett våldskapital kring sig själv för att med detta kunna passivisera eventuella vittnen eller brottsutsatta. Och vem kan med facit i hand säga att de har fel? Förra året släppte Rikskriminalpolisens underrättelsesektion en rapport som konstaterade att kriminella nätverk nu mer eller mindre styr över hela 55 bostadsområden i 22 svenska kommuner.

Mord sker på mitt på ljusa dagen i tätbefolkade områden utan att Polisen får in några vittnesuppgifter, trots att de har kännedom om att människor vistats i närheten.

Givetvis är detta fenomen kopplat till en rädsla och en uppgivenhet över ett rättssamhälle som inte upplevs fungera eller där eventuella straff inte upplevs vara i samklang med den allmänna rättsuppfattningen.

Till skillnad från regeringen så bygger inte vår politik på en vädjan till att folk ska våga vittna, vi gör det värt att vittna. Vi måste kunna erbjuda vittnen ett mer omfattande skydd, med tanke på den allvarliga hotbild som kriminella nätverk utgör så måste vi kunna erbjuda möjligheten att vittna anonymt.

När man väl vittnat måste det delas ut straff värt namnet. Där har vi bland annat föreslagit en fördubblad miniminivå för grovt vapenbrott, i enlighet med vad polisen själva efterfrågat. Ett slopande av två-tredjedelsfrigivning och andra straffrabatter, riktiga livstidsstraff och givetvis ökade polisiära resurser och befogenheter.

Det räcker inte att släcka enskilda bränder med enskilda lagstiftningar för att tillfälligt ge svar på ett nytt kriminellt fenomen. Vi måste höja prislappen väsentligt för livsstilskriminella i och börja värna målsägare och vittnens frihet på en faktisk bekostnad av de kriminellas frihet.

När ungdomar på glid märker att prislappen väger tyngre än fördelen med att ägna sig åt brott så kommer de sociala insatserna att bli mer intressanta och därmed mer verkningsfulla.

Adam Marttinen,
Rättspolitisk talesperson Sverigedemokraterna