Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

I dag och alla andra dagar går 60 000 barn sönder precis som jag gjorde

Matilda Wahl
1 av 1

Matilda Wahl

Privat

Debatt | 25/03/2016 12:49

Matilda Wahl: "Jag bytte namn på en gång och jag behöver kanske inte ens berätta att jag aldrig vågade använda den nya tröjan".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

När Nyheter24 bad mig att skriva en artikel om näthat till deras kampanj No hate blev jag förvånad över vad jag kom och tänka på. Den första tanken som slog mig var nämligen inte när jag skrev en antirasistisk artikel för ett par veckor sen och fick flera hundra kommentarer som bland mycket annat indikerade att jag var en slyna som borde våldtas, misshandlas och utvisas från Sverige.

Det första jag kom att tänka på när jag tänkte på näthat var i stället på en kväll när jag var 12 år gammal och satt framför MSN. För er dagens ungdomar så var MSN på den tiden när jag var 12 år en slags chat där vi chattade med våra kompisar, långt innan Facebook kom in och tog över. Jag minns att jag var ensam hemma den här kvällen vilket betydde att jag skulle få sitta hur länge jag ville på MSN utan tjat från mina föräldrar om att jag borde plugga i stället.

Tidigare den här dagen så hade jag köpt en ny tjocktröja som var skrikande rosa med texten ”more than just a pretty face” tryckt på bröstet. Tolvåriga jag tyckte att den här tröjan var ungefär det coolaste någonsin. För att hedra den nya, coola tröjan så bytte jag namn på MSN till ”Matilda-more than just a pretty face”. En kort stund efter att jag gjort det så skrev en kille i min skola till mig och det är nästan så att det kan knyta sig i magen än i dag när jag tänker på vad han skrev: ”Byt namn Matilda, alla vet att du inte är något pretty face, du är ett fult, fucking finn-face”. Jag bytte namn på en gång och jag behöver kanske inte ens berätta att jag aldrig vågade använda den nya tröjan.

Det har gått över tio år sen den här händelsen, jag är nu 23 år gammal och när jag får hatiska kommentarer efter en artikel jag skrivit så kan jag borsta av mig det. Det kan jag göra för att jag är vuxen nu och har betydligt mycket mer skinn på näsan än när jag var tolv år. Dessutom så handlar kommentarerna och näthatet jag får nu inte om mig utan om den kamp jag för. Tolvåriga Matilda däremot som blev utsatt för näthat gick sönder, jag minns att jag på riktigt kunde känna hur något dog inom mig den där kvällen. Tyvärr så var inte det här heller den enda gången som jag behövde vara med om något sådant här.

Mobbning är inget nytt men något som däremot är relativt nytt är att i dag stannar inte mobbningen i skolan, genom sociala medier så kan mobbningen vara närvarande hela tiden och överallt. Under den tiden som jag blev utsatt i skolan så fanns i princip bara MSN, i dag finns oändligt många fler forum än så och de flesta av oss är dessutom konstant uppkopplade på ett helt annat sätt än på den tiden.

Det är numera ett känt faktum att nätet kan liknas med ett laglöst land där vi i princip är helt utelämnade och där väldigt lite hjälp finns att få om något händer oss. Tyvärr är barnen som blir mobbade på nätet inget undantag, alldeles för ofta så får de inte den hjälp och det stöd de har rätt till. Skolan lägger ofta ifrån sig ansvaret eftersom mobbningen sker utanför skoltid och samtidigt vill polisen inte göra något eftersom risken ofta är stor att de som mobbar är under 15 år och inte straffmyndiga. Barnen som blir utsatta för mobbning på nätet faller helt enkelt mellan stolarna och det här gör mig riktigt förbannad.

Otaliga gånger så har jag fått frågan om jag inte tycker att det är läskigt att skriva de feministiska och antirasistiska artiklar som jag har skrivit och mitt svar har alltid varit nej, det tycker jag faktiskt inte. Något som däremot är läskigt är att skriva en sådan här artikel och dela med mig av något som känns väldigt privat. Trots det behövde jag inte fundera speciellt länge innan jag bestämde mig för att göra det ändå för det här handlar egentligen inte om mig. Den här artikeln handlar om de som blir mobbade i dag vilket enligt statistiken handlar om 60.000 barn, 60 000 barn varje dag. Jag skriver den här artikeln för att det är hög tid för en förändring, för att i dag och alla andra dagar går 60.000 barn sönder precis som jag gjorde och så får det inte vara.

Det pratas hela tiden och har gjort i vad som känns som en halv evighet om hur problematiskt det är att internet är så otryggt; att nätet har blivit en fristad för påhopp, kränkningar, hot och mobbning. Lika länge som det har pratats om det här, lika länge har det pratats om att något måste göras för att förändra det. Ändå så fortsätter ansvaret skickas mellan de olika borden och de som blir utsatta fortsätter att inte få någon riktig hjälp. Är det inte hög tid för att sluta skylla ifrån sig nu och ta lite jävla ansvar så att en förändring faktiskt sker?

Matilda Wahl

Görs det för lite för att stoppa näthat?