Det här är ett öppet brev till min kusin.
Första gången Nada och jag träffades var på BB och sen dess har det varit vi två. Vi är inte bara kusiner, vi är bästa vänner. Vi dansar, ritar, äter och sover. Även om hon både snarkar och tar upp hela sängytan.
Jag minns hur vi brukade dansa till Beyoncés Single Ladies, i våra magtröjor och solglasögon. Idag är Nada 6 år gammal och har börjat skolan. Jag vill inte höra att det bara är sexårsverksamheten, hon har ju börjat i skolan! Min älskling (nu blir hon glad) har börjat på skolan.
Älskling, nu är du en stor flicka och jag kommer inte alltid vara där och guida dig. Du har sen ett år tillbaka förstått att du kan låna mammas telefon och ringa så mycket att jag till slut måste komma på besök. Och även om du idag kan lämna röstmeddelande, blir du fortfarande irriterad och undrar varför jag inte svarar. De gångerna jag svarar vill du bara veta när jag kommer.
Älskling, det här vill jag att du ska ha med dig i livet. För, som du redan upplevt är det inte lätt att vara flicka och ha brun hy, och bo i ett land där ditt utseende inte är norm. Jag önskar jag inte alls behövde skriva detta brev till dig, men samhället tvingar mig till det.
- LÄS ÄVEN: Rasism är alltid rasism
Det är inget fel på din kropp. Alla människor ser olika ut, och vissa får sina kurvor redan i treårsåldern. Du är inte tjock. Du är välsignad med extra mycket härligheter. Så brukar jag säga. Det är inget fel på ditt hår. Man måste inte ha rakt hår för att det ska vara fint. Tänk så mycket du kan göra med ditt vackra fro!
Det smärtar mig att behöva säga det här, men någon gång i ditt liv kommer du att uppleva sexism och rasism. Du kommer snart inse att din hudfärg inte representeras i media, men jag hoppas det blir bättre. Jag och många andra flickor jobbar på det. Skäms aldrig över din hudfärg. Du ska vara stolt! Jag är stolt! Vår hudfärg berättar en historia som andra inte delar.
Så, ja, du har en annan utgångspunkt i livet. Men det är inte en sämre utgångspunkt för det. Din röst räknas, låt ingen säga annat. Du kan bli precis den du vill, men samhället måste hjälpa till. Det räcker inte att du är ett barn, och flicka, du har andra yttre faktorer som sätter dig i riskzon för multidiskriminering.
I have a dream that all black girls, will one day live in a nation where they will not be judged by their gender nor the color of their skin. But by the content of their character.
Rokibath Alassane