Max Bergander: Den inhemska terrorismen
Max Bergander: "Det känns vidrigt att vi idag inte kan sörja utan att fundera på varför det skedde. Men hatet står som en central punkt. Ett hat mot andra. En fientlighet mot de som många anser inte är som dem".
Max Bergander är författare och föreläsare i ämnet machokultur och stereotyper.
Rapportering om det hemska fortsätter. Så klart. Så även diskussionerna om gärningsmannen. Så klart.
Ser åsikter gå isär på nätet. Var han psykiskt sjuk? Var det en ensamvarg, en skygg och osäker kille, som gjorde det?
Var han svensk? Annan etnisk bakgrund än svensk? Terrorattack eller inte? Diskussionerna går isär men jag, och detta är mina egna åsikter, anser att det ligger till så här:
Denna man var svensk, han mördade barn och vuxna som han inte ansåg var svenskar. Han hade alltså ett rasistisk motiv. Alltså ett terroristattentat. Precis som Breiviks. Han var en terrorist, ja, även fast han var vit.
Det smärtar mig att diskussionen om det var en terroristattack eller inte alltid kommer på tal när det är en vit människa som gör det. Det smärtar mig att diskussionen förmodligen inte dykt upp om denne haft mörkt hår eller hade haft en annan hårfärg än ljus. Då hade stämpeln redan varit klar direkt.
Psykisk sjuk? Ja, det tror jag de flesta är som är kapabla till denna sorts handling. Oavsett hudfärg, etnicitet och tro. Terror är inte förknippat med det, det är handlingen i sig.
Detta var nog hans sätt att driva sin högerextrema tro vidare. De sjuka tankar om ett vi och dom. Ett rent och ett smutsigt.
Vi har en rad oroligheter som vi dagligen möts av, funderar kring. Går inte att undvika.
Vi läser om asylboenden som brinner. 14 stycken bara 2015. Utförda av människor som inte vill ha andra här. Människor som tror sig skydda Sverige. De som anser att deras handlingar är befogade.
Detta är intressant, speciellt då SD och deras sympatisörer, ja de främlingsfientliga, lyfter fram terrorism och brottslighet som ett argument för varför vi inte ska hjälpa. Inte visa empati. Och sen är det samma människor som tänder eld i hopp om död, samma personer som mördar med kniv. De varnar oss för terrorn, men det är de själva som står för den.
Det känns vidrigt att vi idag inte kan sörja utan att fundera på varför det skedde. Men hatet står som en central punkt. Ett hat mot andra. En fientlighet mot de som många anser inte är som dem.
Kan skriva i år för det finns varken bokstäver eller ord nog för att beskriva detta hemska som sker. Det som kostar oskyldiga människor livet. Men vill avsluta med några ord som en god vän till mig skrev:
"Rasisterna varnade oss för terrorn och problemen med invandringen. Men inte förstod vi att det var de själva som skulle stå för den. Eller?"
Max Bergander,
Författare och föreläsare
