Den dag det smäller i Sverige kan vi inte räkna med hjälp

Sverige bygger sin säkerhet tillsammans med andra, men ska man få säkerhet måste man också ge. Regeringens ovilja att stödja Frankrike som nu är i behov av Sveriges hjälp har resulterat i att Sverige inte kan räkna med hjälp från andra länder den dagen vi behöver den.

En månad efter den hemska terrorattacken mot i Paris valde slutligen Sverige att svara Frankrike att någon hjälp inte kan ges. Om möjligt kan ett transportflygplan skickas för att underlätta Frankrikes transporter i Afrika. Men att bistå där vi faktiskt kan göra skillnad skulle rimma dåligt med den feministiska utrikespolitiken.

Sverige är dessutom rädda för att själva bli en måltavla för terrorism och därför väljer regeringen med Margot Wallström i spetsen att istället sälja ut sina allierade.

Ingen kan glädjas mer än Daesh över att se västvärldens solidaritet krackelera. Ett EU-land begär hjälp efter att ha blivit attackerat och det andra EU-landet stoppar huvudet i sanden.

Inget annat ord kan beskriva den svenska regeringens agerande bättre än just fegt. Regeringen har agerat fegt, den är medveten om det men man bedömer konsekvenserna av agerandet som små.

Ministrarna anser ändå att Sverige inte behöver hjälpa till när andra far illa eftersom risken för en attack mot Sverige är minimal. Skulle det mot förmodan ske en attack mot Sverige så räknar man med att Nato, som vi inte ens är en del av, ska komma till vår undsättning.

Alltså, Sverige är inte med i Nato, vi hjälper inte Nato, vi hjälper inte ens andra EU-länder och vi vill inte bekämpa terrorism då vi kan bli en måltavla. Trots detta räknar vi ändå med att västvärlden kommer löpande till vår undsättning den dagen Sverige utsätts för hot och fara.

Ekvationen går inte ihop. Socialdemokraternas huvudräkning må ha gynnat Sverige under 1900-talet då vi aldrig blev anfallna. I dag ser världen annorlunda ut. Och oavsett om risken är stor eller liten för att vi utsätts för en krigshandling måste Sverige ta sitt solidariska ansvar gentemot sina allierade.

Regeringen styr nu Sverige in på en ensam stig i det säkerhetspolitiska landskapet. Medan andra länder klarsynt ser på verkligheten och därmed enas för att stödja varandra, väljer Sverige istället att blunda.

Detta är fel, och därför måste Sverige så fort som möjligt bistå Frankrike med alla till buds stående medel, söka Natomedlemskap och börja bekämpa terrorism på riktigt.

Ingebrikt Sjövik