Våld i hemmet har inget med kön att göra

Ett område som vi vet att både den sittande regeringen och de tidigare har satsat enorma summor skattemedel på är problemet med våld i nära relation. Eller som regeringen valt att kalla det: “mäns våld mot kvinnor”.

Trots alla dessa kraftfulla satsningar år efter år, har alldeles för få positiva förändringar kunnat skönjas. Våldet i hemmen minskar inte. Tvärtom.

Sverige är i dag ett politiskt splittrat land inom många områden. Det gäller inte minst jämställdhets- och familjepolitiken. Vi moderatkvinnor i Stockholm stad har insett att det är dags att lyfta blicken. Därför presenterar vi snart en rapport som vi valt att kalla “Dags för familjefrid”.

Arbetet med rapporten inleddes i juni 2015 efter att Moderatkvinnorna i Stockholms stad publicerat en debattartikel där vi avfärdade den så kallade könsmaktsanalysen.

Vi vet idag att våldet inte har något kön. Att det betydligt oftare än vi trott, även riktas mot män och att det förekommer inom samkönade par. Det är vad den moderna forskningen visar, och inte bara enstaka rapporter.

Vi tog även i artikeln upp problemet med barn som hindras från att träffa sina föräldrar efter en separation. Även detta bör räknas som misshandel, om än av den psykiska sorten. De som drabbas värst är barnen.

Vi bad i artikeln att människor skulle kontakta oss och delge sina egna erfarenheter. Responsen blev enorm. På några dagar fick vi över 450 mail, samtal och kontakter via sociala medier. Vi har tyvärr inte haft möjlighet att träffa alla, men vi har under resans gång träffat över 90 personer.

Människor av bägge kön har vittnat om våld av det fysiska slaget. Människor har vittnat om den hopplöshet och vanmakt som osynliggörandet av deras lidande innebär. Hur det känns att som våldsoffer inte bli sedd eller erkänd av det samhälle som är skyldigt att hjälpa.

Att höra hur män som fallit offer för våld, inte sällan grovt, ofta ändå oskyldigt utses till förövare av myndigheter som tycka ha förlorat förmågan att se nyanserna mellan svart och vitt. Det har gjort ont. Men självrannsakan gör ont.

Både kvinnor, män, barn och anhöriga har berättat hur det är att inte få träffa sina nära och kära. Hur det upplever att de bemötts av socialtjänst, familjerätt och domstolar.

Och barnen. De kommer snart att bli vuxna och då väntar nya kostnader i behandling, depressioner, utslagning och en rad andra problem som identifierats i samband med förlusten av en eller bägge sina biologiska föräldrar.

Den tickande bomben bör samtliga i vårt land, likt oss, känna en stor oro för. Hundratusentals flickor och pojkar växer idag upp utan den livsviktiga kontakten med sin familj som utgör både ett behov och en rättighet.

Att utsättas för restriktioner i rätten att vara en närvarande förälder är inte bara en enskilds sorg och tragedi, det orsakar också stora samhällsekonomiska kostnader för staten, dvs medborgarna. Detta i form av förlorade arbetstimmar och skatteintäkter, sjukskrivningar, rättskostnader, företags- och personliga konkurser, sjukvårdskostnader och mycket mer.

Kort sagt, barn har rätt till och behov av en nära kontakt med båda sina föräldrar!

Detta måste upphöra. Det är dags att göra upp med unkna och omoderna system och i stället börja erkänna var problemet sitter. Införa jämställdhet på riktigt. En där ordet alla i “allas lika värde” verkligen betyder vad det utger sig för.

Denna rapport innehåller ett stort antal förslag, råd och uppmaningar riktade till beslutsfattare och alla andra i samhällets olika verksamheter. Reformer som är både nödvändiga och brådskande. Det kommer att vara smärtsamt att göra upp med gamla misstag och felgrepp. Det är det alltid. Men det kommer inte att bli lättare för att vi skjuter upp det. Tvärtom.

Eva Solberg (M),
Ordförande Moderatkvinnorna Stockholm stad