I dagens Sverige hälsar vi inte på varandra
Socialdemokrat: Om man resonerar på det sättet börjar man söka enkla svar på svåra frågor, eller att få tillhöra en samhörighet med människor som tycker lika, med människor som svikits av samhället när man själv varit som svagast.
Alexander Paulsson är ordförande för SSU Hagfors.
Följ honom på Twitter: @AlexandPaulsson
Det brukade vara Sverige som var ett föregångsland i frågan om öppenhet och frihet. Ett bevis på det är alla de människor som valt att komma till Sverige. Men den stoltheten verkar vi tagit för given.
Inte enbart utanförskapet och de sociala orättvisorna, liksom skillnaderna mellan de som tjänar allt mer och de som behöver ha flera lågavlönade arbeten och gå på övertid, blir allt större.
Föraktet för politiken växer och kompletteras av enkla svar som att alla problem är en följd av invandringen. Det är nytt Sverige i dag. Folk räds att ens hälsa på varandra, eller engagera sig i frågor som berör oss. De handlar om "vi och dom". Men det är så klart vårt gemensamma ansvar att föra den svenska stoltheten. De måste snarare handla om enbart "vi". Sverige kan mer.
För att utveckla något som är bra behövs nya erfarenheter och nytänkande. De erfarenheterna får vi delvis från de nyanlända som så ofta vill medverka till en bättre arbetsmarknad, mer kultur och fler idéer.
Den energin saknas hos många svenskar, kanske av ren uppgivenhet och okunskap. Kanske är vi för konservativa och inte vågar förändra oss eller tror att det inte är någon idé att ens försöka.
Om man resonerar på det sättet börjar man söka enkla svar på svåra frågor, eller att få tillhöra en samhörighet med människor som tycker lika, med människor som svikits av samhället när man själv varit som svagast.
Därför har jag inte svårt att förstå varför många i Sverige inte räds att låta sig övertygas av främlingsfientlighet, hat och misstro till öppenheten. De är skrämmande, Sverige kan mer. Kommunikation och engagemang behövs från oss alla, unga och äldre, arbetare, näringsliv och politiken.
Vi kan inte sticka omvärldens problem under stolen. Vi kommer aldrig leva sämre liv, få mindre mat på borden, eller sova otryggare på natten för att anlagen till migrationen ökar, eller att fler nyanlända vill vara med och dela på våra gemensamma resurser, som också på sikt innebär att vi mer skatteintäkter, fler i arbete och bättre möjligheter att utveckla såväl landsbygden som städer.
Sverige kan mer. Låt oss står enade i kampen mot rasismen och snarare hjälpa än stjälpa de individer som övertygats av de extremaste av åsikter och alltid medverka till att hindra att högerextremt våld får politiskt inflytande, så länge vi orkar och förmår. Vi kommer att lyckas, om vi gör det till ett lagarbete.
