Porrmissbruk är vårt minsta problem – det här borde vi prata om i stället

När idéen till den här texten föddes gjorde jag en enkel sökning på Google, för att pröva den tes jag funderat runt. Sökorden jag knappade in löd: “pornography good or bad”. 0,52 sekund senare kunde jag konstatera att min tes stämde.

Sökresultaten på skärmen riktade sig uteslutande till bekymrade män som, i krönikor och på forum, undrade om deras porrvanor kunde vara skadliga för deras hälsa. Inget av resultaten rörde de negativa effekter porr har för kvinnor – både i och utanför porrbranschen.

Här blir det tydligt att porrdebatten de senaste åren bytt fokus. Feministernas ilska mot exploateringen av kvinnor och orealistiska sexideal, har tvingats åt sidan. I stället har den hetaste potatisen blivit det nya massproblemet – porrmissbruk.

Porrmissbruk påverkar främst unga pojkar och män. Symptomen kan vara erektionsproblem och avvikande tändningsmönster. I dokumentärserien Porn on the Brain får neurologer och forskare, på bästa sändningstid, beklaga sig över de konsekvenser porrmissbruk har på en hel generation män.

Då regerar männen med makt. Påverkar porr plötsligt män? Ve och fasa. Här ska det tas krafttag! Sjukvården, psykiatrin, manliga debattörer och politiker runt om i västvärlden engagerar sig snabbt i porrens vara eller inte vara. Först när porrens negativa aspekter spiller över på män blir den helt och hållet dålig.

Porrmissbruk ger män något att skylla sina sexuella handlingar på. I många av de mest uppmärksammade våldtäktsmålen har gärningsmannen sagt sig vara porrberoende eller fått sin inspiration från pornografi.

Resultatet kan bli en tillbakagång till den historiska inställningen att män inte kan kontrollera sig själva: “Det var inte hans fel, porren uppmuntrade honom”. En inställning som vi förtvivlat försökt bli av med i snart hundra år.

Dessutom kopplar många ihop porrmissbruk med en stor konsumtion av hardcore och våldsporr, exempelvis rape porn. Detta sägs kunna förvränga männens sexuella förväntningar så mycket att de inte får upp den när de är med sin partner. Detta ser debattörerna som ett så stort problem att de glömmer att ägna en enda tanke åt det absurda i att produktionsbolag profiterar på att iscensätta och filma våldtäkter.

Men i förlängningen är det inte männen det är synd om här. De som drabbas hårdast är i stället de unga kvinnor som förväntas tända på våldtäkt, “för de i filmen gör ju det”. Eller de kvinnor som möter män med orealistiska förväntningar på allt från oralsex till analsex. Eller de som blir dragna i håret, strypta, smiskade eller nedtryckta i kudden utan samtycke.

Jag är inte emot att porrdebatten nyanseras och breddas till att innefatta även män. Det som ger mig en besk smak i munnen är alla dessa män som tills nu inte agerat. Inte agerat på de vridna könsroller som porren förmedlar. Inte velat delta i debatten eftersom det inte varit deras problem. Inte velat se hur pornografin påverkar kvinnor.

Antonia Backlund