Låtsas inte att surrogatmödraskap är problemfritt
Debattören: Ett altruistiskt surrogatmödraskap innebär ett stort juridiskt arbete med mycket kontroversiella frågeställningar. Därför känns regeringens beslut fullt rimligt.
Malin Ahlfors jobbar som sälj- och marknadsassistent.
Cecilia Baggesen Gyllunger och Karin Hermansson skrev den 7 februari en debattartikel om regeringens beslut att inte legalisera altruistiskt surrogatmödraskap är att kränka bestämmanderätten över den egna kroppen.
Jag håller helt med om att det finns en problematik i att argumenten ligger i något sorts antagande om att kvinnor inte själva skulle kunna besluta om vad hon vill eller inte vill göra med sin kropp. Det är en mycket allvarlig inställning, att mena att kvinnor är så pass oförmögna att fatta egna beslut om den egna kroppen.
Problematiken för mig är något som knyts till exakt samma sak – bestämmanderätten över den egna kroppen. En kvinna som ställt upp på ett altruistiskt surrogatmödraskap måste kunna ångra sig.
Vare sig om det gäller att avbryta graviditeten (inom ramarna för det som finns föreskrivet i svensk abortlagstiftning) och genomgå en abort eller bestämma sig för att man vill behålla barnet.
Att man på något sätt skulle avtala bort rätten att bestämma över om man vill avbryta graviditeten som pågår i sin kropp, eller att man skulle vilja behålla barnet som utvecklas och växer i sin egen kropp är helt och hållet orimlig.
Rätten till den egna kroppen ska aldrig kunna avtalas bort.
Beslutet om att behålla barnet måste finnas ända fram till förlossning och tills man själv avsäger sig föräldraskapet. Mycket kan hända under de månader man är gravid och man kan omöjligen veta i förväg hur man kommer att känna.
Detta måste de tilltänkta föräldrarna vara inställda på och förstå, att de aldrig kan kräva att kvinnan inte ändrar sig eller försöka övertala henne, vare sig det gäller abort eller att behålla barnet. Detta kan bli en oerhört tung historia för de tilltänkta föräldrarna, då det ofta genetiskt är deras barn.
Ska det finnas någon möjlighet för de tilltänkta föräldrarna att ångra sig? På vilka villkor ska de kunna avsäga sig föräldraskapet?
Det är inte rimligt att applicera samma rättigheter på de tilltänkta föräldrarna. De måste vara inställda på att de inte kan ändra sig, att en lyckad befruktning hos en annan kvinna innebär att de inte längre kan backa. Det innebär således att de till varje pris måste förstå att de inte kan ångra sig.
Även om man säkerställer skador eller sjukdomar på fostret under graviditetens gång, så kan de inte avsäga sig sitt ansvar som föräldrar.
Hur kontroversiellt det än är att ha med i argumentationen, så finns här ett faktiskt fall med det australienska paret som lämnade ett barn hos den thailändska surrogatmamman på grund av att han föddes med Downs syndrom och istället tog de med sig hans friska tvillingsyster. Här gäller i stället att rätten att ångra sig måste avtalas bort för de tilltänkta föräldrarna.
För mig känns regeringens beslut fullt rimligt. Ett altruistiskt surrogatmödraskap innebär ett stort juridiskt arbete med mycket kontroversiella frågeställningar.
Naturligtvis är det problematiskt att kvinnors kroppar ska fungera som barnfödande maskiner för att tillfredsställa barnlängtan hos andra och att barn fungerar som någon slags handelsvara. Det är ingen människosyn jag vill vara del av och stödja.
Kontentan för mig blir att det finns alldeles för många problemformuleringar för att det skulle vara rimligt att legalisera i Sverige.
Om resultatet av regeringens beslut innebär att par fortsätter att handla med kvinnors kroppar i andra länder, där kvinnorna lever i en helt annan utsatthet än i Sverige.
Hoppas jag att de tänker en extra gång kring deras inställning till kvinnors kroppar och vad kvinnor förväntas göra för ekonomisk vinning. Innan de bestämmer sig för att ta till surrogatmödraskap för att tillfredsställa sina egna behov och sin egen längtan.
