Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Du är 17 år och som en son för mig – nu tänker de utvisa dig

- 12/05/2016, 09:28
Teresa Fröling skriver till Ahmed, 17, som blivit en del av hennes familj men ändå ska utvisas.
1 av 3

Teresa Fröling skriver till Ahmed, 17, som blivit en del av hennes familj men ändå ska utvisas.

Privat/Privat

Teresa Fröling.
2 av 3

Teresa Fröling.

Privat

"Jag känner värme varje gång vår sexåriga son och du kramas, varje gång du spelar fotboll med vår elvaåriga son, med glädje efter att han tjatat och jag egentligen vet att du är trött".
3 av 3

"Jag känner värme varje gång vår sexåriga son och du kramas, varje gång du spelar fotboll med vår elvaåriga son, med glädje efter att han tjatat och jag egentligen vet att du är trött".

Privat

Debattören: Jag vill att du ska kunna sova i en trygg säng, kunna äta mat varje dag, kunna hålla din kropp ren, kunna få sjukvård om det behövs, kunna gå i skolan och så småningom kunna jobba.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Du har just fått ett negativt beslut av Migrationsverket och det du väljer att göra är att köpa en present till vår son som fyller sex år. Tårarna rinner ner för mina kinder över din omtänksamhet och kärlek till vår son som numera kallar dig för storebror.

Snart har du bott hos oss i ett år. I Sverige har du varit i två. Du är en kär familjemedlem i vår familj och jag känner mig som din förälder.

Jag känner värme varje gång vår sexåriga son och du kramas, varje gång du spelar fotboll med vår elvaåriga son, med glädje efter att han tjatat och jag egentligen vet att du är trött.

Varje gång du sitter med vår nioåriga son och tittar på hans fotbollskort om och om igen, fastän jag vet att du inte är intresserad.

Jag känner värme varje gång du tittar med beundran på min man medan han bygger, när ni tränar tillsammans eller när ni byggde fågelholkar ihop och du sedan satt ute hela kvällen för att se ifall nån fågel ville flytta in.

Du drömmer om att bli snickare, det är ditt mål i livet säger du. Din dröm.

Jag känner värme varje gång min man drar ett skämt och du skrattar och dina ögon tindrar, när du kommer springande mot mig när jag bär matkassar från bilen för att hjälpa till, när du intresserat lyssnar på mig när jag berättar om de växter jag planterat i trädgården och ryggar tillbaka om det dyker upp en mask i jorden.

Jag känner värme när du berättar om dina drömmar, dina tankar och om dina mål.

Jag känner värme varje gång du försiktigt och kärleksfullt lyfter upp vår hund i famnen och borrar in ditt ansikte i hennes mjuka päls och i smyg tar henne till din säng så att du kan få lite extra trygghet och sällskap när de hemska minnena kommer om natten.

Du har flera "kompisar" som drar i dig åt olika håll, som vill att du ska följa deras väg men du vägrar. Du har redan sett den vägen och du vill välja en annan väg.

Du går hellre upp en söndagsmorgon klockan tio och snickrar med min man, du går hellre på bio med oss en lördagskväll och du sitter hellre i soffan en fredagskväll med hela familjen, äter chips och kollar på nån Disneyfilm.

Så många ryggar tillbaka när de hör vart du kommer ifrån, har fördomar och skjuter alla över samma kant. De vet inte vem du är, men vi vet.

När vi tog emot dig tog vi emot dig med öppna armar, vi struntade i var du kom ifrån och vem du varit. Vi gav dig en fullvärdig chans. Vi gav dig vårt förtroende och vår respekt.

Du gav detsamma tillbaka och mycket därtill. Du gav oss en fullvärdig familjemedlem i form av dig själv och ditt hjärta.

Så mycket har hänt sen du kom till oss. Från att inte ha litat på nån, varit tillbakadragen och försiktig har du nu istället börjat prata, öppnat dig, blivit social och du visar tillit till oss.

Tilliten kom sist, den har vuxit fram långsamt långsamt och den känns så viktig. Jag vill aldrig bryta ditt förtroende, jag vill alltid hålla dig trygg, alltid att du ska kunna slappna av och slippa kolla dig över axeln.

Jag vill att du ska kunna sova i en trygg säng, kunna äta mat varje dag, kunna hålla din kropp ren, kunna få sjukvård om det behövs, kunna gå i skolan och så småningom kunna jobba.

Jag vill att nån varje dag ska kunna tala om för dig att du är värdefull, för det är du.

Som det ser ut nu kommer detta inte ske. Som det ser ut nu så är detta snart inte verklighet längre. Som det ser ut nu fick du knappt två trygga år i Sverige innan Sverige beslutat att detta inte ska vara din verklighet längre.

Migrationsverkets beslut skär rakt igenom mitt hjärta samtidigt som jag fortsätter försöka hålla ditt hopp uppe, hålla din tillit vid liv och samtidigt som jag vill visa dig att medmänsklighet existerar.

Att det inte finns något "vi" och "dem". Att vi alla förtjänar samma rättigheter, vi alla är lika mycket värda och att vi alla förtjänar att bli älskade.

För det gör jag och min man, vi älskar dig som du förtjänar att bli älskad. Du är inte kanske inte vårt barn, men du är vår familj. Du är 17 år och föddes i fel land.

Landet heter Marocko.

Vi ska kämpa för dig Ahmed, till sista svettdroppen.

Teresa Fröling

---

Vill du läsa mer av Teresa? Läs hennes artikel om hjälporganisationer.