Varför blundar Margot Wallström för förtrycket i Iran

I början av året hävdes USA:s och EU:s sanktioner för Iran som anses ha uppfyllt kraven i kärnenergiavtalet.

Medan västvärlden glädjer sig åt att ha stoppat Irans väg till kärnvapen tolkar Teheran-regimen avtalet som en triumf. Vad som sårar oss och många andra människorättskämpar är att det plötsligt blåser en Iran-vänlig vind i västvärlden, inte minst i Sverige.

Orsaken till den nya vänligheten för den iranska regimen kan dels bero på kärnvapenavtalet men också västvärldens behov av Irans kamp mot terrorrörelsen Daesh (IS).

Men de som betalar det dyra priset för västvärldens flirt med Teheran-regimen är utan tvekan invånarna i landet som berövats sina mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Främst drabbas religiösa minoriteter såsom kristna, zoroastraner, bahá`ier och etniska minoriteter såsom kurder och balucher.

Och situationen för kvinnor i Iran är minst sagt hemskt. Där råder könsapartheid. Kvinnor får inte bestämma över sin egen kropp eller val av kläder. Kvinnor tillåts inte vistas i ”manliga” miljöer.

Den 25 åriga brittiska-iranska Ghoncheh Ghavami greps för nästan två år sedan utanför Azadi-stadion i Teheran inför en herrlandskamp i volleyboll mellan Iran och Italien.

Prästerskapet i Iran har nämligen förbjudit kvinnor att se på idrott där alla spelare är män. Ghocha dömdes till ett års fängelse, men efter påtryckningar från den brittiska regeringen släpptes hon.

Men det mest hjärtskärande är att västvärlden blundar för de godtyckliga avrättningarna i Iran som ökar allt mer. Sedan 2011 har fler 3 344 personer avrättats i Iran, uppger människorättsorganisationen Iran Human Rights.

I fjol avrättades minst 800 personer i Iran. I år cirkulerar uppgifter om att uppemot 1000 personer avrättats under de gångna fyra månaderna.

Även barn avrättas i Iran utan att det väcker några reaktioner. Från 2005 till 2015 avrättades 73 barn under 18 år, meddelade Amnest International nyligen. Enligt FN sitter ytterligare 160 unga människor i dödsceller.

I dagarna placerades åtta politiskt aktiva kurder i en avrättningscell i Urmiyah-fängelset i iranska Kurdistan, berättar deras familjer. ”Moderate” presidenten Hassan Rouhanis regim avrättar tre personer per dag utan att dra till sig någon nämnvärt kritik från omvärlden.

Det är betydligt fler än den hårdföre tidigare president Ahmedinejad under vars tid avrättade två personer per dag. Ändå släpps Iran in i värmen.

Det är djupt beklagligt.

FN:s särskilde utredare för mänskliga rättigheter i Iran, Dr Ahmed Shaheed, har meddelat att Iran har näst högsta antalet avrättningar i världen, efter Kina.

Enligt den nuvarande iranska grundlagen betraktas alla protester och demonstrationer mot Iran, såväl i som utanför Iran, som ett hot mot den nationella säkerheten och brott mot allmän ordning.

En som deltar i regimkritiska demonstrationer kommer att ställas inför en livstidsdom, tortyr och eller dödsfall, i vissa fall enligt artikel 286 i den islamiska strafflagen i Iran.

Denna lagparagraf används främst för kurdiska aktivister.

På senare tid tillämpas allt fler offentliga avrättningar, som hade stoppats i januari 2008. Därmed är Iran tillsammans med Saudiarabien enda länderna i världen som genomför offentliga avrättningar. Som avrättningsmetod används hängning.

Men tyvärr är Sverige tyst inför det förtryck som invånare i Iran utsätts för dagligen. Denna tystnad kan vi inte acceptera. Det är hög tid nu att kasta ljus över kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran.

Avslutningsvis har vi en fråga till vår utrikesminister Margot Wallström: Hur länge ska du och den humanistiska stormakten Sverige blunda för brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran?

Kurdo Baksi
Författare och journalist

Fardin Teimori
Människorättsaktivist

---

Vill du läsa mer av Kurdo Baksi? Läs den här artikeln.