Grön Ungdom borde hänga på och plocka skräp

Den här artikeln är en replik till den här.

Det är spännande att kampanjen #ettskräpomdagen väcker så mycket känslor. Hittills har det till 99,9 procent varit ett glatt, engagerat och positivt bemötande vi fått.

Men från Grön Ungdoms sida menar man att det är ”osunt” av Supermiljöbloggen att driva en kampanj som ”lägger det stora ansvaret att förhindra miljöförstörelse på individen”.

Vi tar det från början. Förra sommaren under ett besök i Stockholms skärgård slogs vi av hur mycket plastskräp det var på de öar vi besökte.

På Supermiljöbloggen – som är en blogg som fokuserar på miljö- energi- och klimatpolitik och som drivs helt ideellt – hade vi många gånger skrivit om skräpfrågan.

Exempelvis om varför nedskräpningen innebär ett stort miljöproblem, om de politiska förslag på lösningar som debatterats i Sveriges riksdag och inte minst om Håll Sverige Rents årliga skräpplockarkampanj, som engagerar hundratusentals människor varje år.

Men vi kände att vi ville bidra mer, så vi plockade upp skräpet vi såg och pratade sedan ihop oss om att det vore roligt att hitta ett sätt att engagera fler människor i detta.

Det skulle inte bara handla om att plocka skräp tänkte vi, utan problemet behövde synliggöras mer. Dessutom var det viktigt att erbjuda en möjlighet för folk att tydligt signalera för omvärlden att det här är något man bryr sig om och vill se en lösning på.

Planen vi kom fram till var #ettskräpomdagen. Den går kort och gott ut på att man plockar upp och fotar ett eller flera skräp som man hittar i naturen, i parken, i diket eller på gatan. Skräpet läggs i återvinningen och bilden läggs upp på Facebook, Twitter eller Instagram, gärna med någon kommentar till.

Den vanligaste frågan vi på Supermiljöbloggen får av våra läsare är vad man som individ kan göra för saker för att bidra till en mer hållbar värld. Vi blev därför inte särskilt överraskade av att många barn, ungdomar, vuxna och pensionärer runt om i Sverige (och faktiskt en hel del hundar) hängde på kampanjen och började plocka upp skräp.

Det gick förstås ännu bättre för kampanjen när representanter från bland annat Håll Sverige Rent, Naturvårdsverket, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Greenpeace började gå ut i sina kanaler och pusha på för att folk skulle delta.

Flera lokala grupper inom Grön Ungdom gjorde samma sak, och den första riksdagsledamoten att hänga på var Miljöpartiets landsbygdspolitiska talesperson Emma Nohrén.

Dåvarande klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) blev också första statsrådet i regeringen att delta och hon skrev även en debattartikel där hon konstaterade att det är allmänhetens engagemang i kombination med lagstiftning och politiska initiativ som behövs för att lösa nedskräpningsproblematiken. Hon avslutade artikeln med uppmaningen om att fler borde plocka #ettskräpomdagen.

För den som följt kampanjen och sett exempelvis några av de nu över 1 000 bilderna på Instagram står det klart att det finns en enorm vilja i att hjälpa till, och faktiskt (vilket förvånat även oss) en enorm glädje och tillfredsställelse i att plocka upp andras skräp.

Det engagemanget är nu på väg att snabbt sprida sig över landet, vilket uppenbarligen inte har gått politiker eller andra beslutsfattare förbi. Som bonus till allt detta – och det borde Grön Ungdom känna till – är att när människor känner att de kan påverka i en fråga, då börjar de ofta se möjligheter att påverka även i andra frågor.

Så att Grön Ungdom i det här läget väljer att på Twitter först håna kampanjen och alla de som plockar upp skräp. För att därefter ifrågasätta Supermiljöbloggens ”prioriteringar” – vi kan ju påminna om att kampanjen startades samtidigt som vår långa artikelserie om ett fossilfritt Sverige pågick och som bidrog till att regeringen några månader senare startade ett initiativ som, hör och häpna, döptes till Fossilfritt Sverige – ja det gör förstås att vi nu blir ännu mer taggade att fortsätta med kampanjen och göra den ännu större.

Så man kan faktiskt säga att tack vare Grön Ungdom kommer det garanterat att bli mindre skräp i den svenska naturen framöver.

Men vi tycker ändå att Grön Ungdom (vars prioritering tydligen är att gnälla på människor som försöker bidra till en bättre miljö) bör passa på att inför en möjlig slutreplik fundera över följande två frågor:

Om hundratusentals människor i Sverige har som vana att plocka skräp, där ett antal tusen till kommer börja göra det inom kampanjen #ettskräpomdagen, samtidigt som media blir mer intresserade av frågan, blir det då enklare eller svårare för svenska politiker att driva igenom en ambitiös politik på detta område?

Och om vi på Supermiljöbloggen genom den här kampanjen kan bidra till att förändra människors attityder till nedskräpningen, blir det då enklare eller svårare för oss att sedan skapa intresse också kring de politiska lösningar som behövs?

Anders Hellberg,
Skribent på Supermiljöbloggen